Syns man inte så finns man inte

Idag kastade jag de svarta strumpbyxorna åt fanders och drog på mig ett par kycklinggula istället. Och inte av anledningen att jag håller på AIK (I don’t give a damn faktiskt) utan av anledningen att jag hörde ett gammalt Framgångspodden-avsnitt i öronen i morse när jag skulle sätta på mig kläder.

Jag hade faktiskt hängt fram ett par svarta strumpbyxor tillsammans med klänningen inför dagens föreläsningar på Tendensdagen. Men när jag kom in i garderobsrummet (garderobsbygge pågår) så slog det mig att någon kvinnlig gäst tidigare i ett framgångspodden-avsnittsagt sagt något i still med att klä dig färgglatt för det kommer folk ihåg, det sticker ut och folk lägger märke till dig till skillnad från alla i svart.  Jag kan för allt i världen verkligen inte minnas vem det var som sa det, kanske Lexingtongrundaren Kristina Lindhe? Men det var i alla fall ett mycket klokt uttalande tyckte jag.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag att det är svårt att hitta en business-outfit som känns som jag. Det senaste i klädväg är klänning och sneakers, det känns liksom lagom uppklätt men ändå casual med gympadojor. Så här i höstmörket tycke jag dessutom att det kändes helt rätt att lysa upp mörket med lite färg. Kan säga att jag var ganska ensam om det idag. Så ser ni några bilder från Tendensdagen där någon lyser gult så är det bara jag.

Ett tips från ett styrelseproffs idag var även att man skulle våga sticka ut litegrann och inte vara så slätstruken. Och vill du till en styrelse glöm din expertis för ett tag, vad den än må vara och fokusera på affären istället. Kloka ord från Lottie Knutson tidigare kommunikationsdirektör på fd. Fritidsresor (TUI).

Jag tror helt klart på konceptet syns man inte så finns man inte.  Sen behöver det väl inte gå till överdrift, men lite lyster i tillvaron har aldrig skadat. Så vilken färg är du imorgon?