Sådär då! Då har vi bestigit Mount Fuji! 3776 meter över havet!
Så här såg det ut igår när vi kom med bussen från Shinjuku ut till Mount Fuji. Sikten varierar hela tiden och ena sekunden ser man berget tydligt för att i nästa sekund inte se det alls!
Väl framme gav vi oss uppför Yoshida Trail som är en av de vanliga lederna uppför Mount Fuji, och som utgår ifrån Mt. Fuji Subaru Line 5th station, dit det är enkelt att ta sig med buss från Shinjuku. När man bestigit berget är det också på den sidan av toppen som solen går upp.
Totalt upp till toppen är det ”bara” 6 kilometer vilket kan tyckas lite, men i konstant uppförsbacke tar det sin lilla tid. Däremot var vi väldigt tidiga (tog 07.45 bussen från Shinjuku och var på Subaru-Line Fifth Station strax efter 10) och hade vandrat upp till vår hut, där vi skulle övernatta redan klockan 14. Den låg på station 8 (station 10 är toppen och vanligast är att man åker buss till 5e stationen) Tidigaste incheckningen var 15 så vi satt utanför och väntade en stund.
Vädret var bästa möjliga. Vi bokade i sista stund om från Torsdagen till Fredagen, eftersom torsdagen utlovande 112mm regn. Även fredag och lördag utlovade regn, men i betydligt mindre mängder. Vi hade dock extrem tur och fick inte en droppe på oss.
Efter ett antal timmars vandring nådde vi upp till vår hut på 3250 meter – Gansomuro hette den. Vi kände oss fräscha och vädret var som sagt strålande så ett tag var vi sugna på att gå upp till toppen redan dag 1 och sedan bestiga den för att se soluppgången också på natten, som planerat. Då vår middag skulle serveras klockan 17 så hann vi dock inte, utan nöjde oss med en liten trip upp till 8e stationen för att kolla var vägen ned gick, de är nämligen åtskillda.
I efterhand visade det sig ha varit mycket klokt att inte ta sig upp till toppen redan dag ett.Vi tog förnuftet till fånga och sa att det nog, som planerat, var bättre att stanna på vår hut och acklimatisera oss till höjden. Det går nämligen att få/känna av höjdsjuka på Mount Fuji. Alltså att det är betydligt mindre syre i luften och att det därför blir mycket jobbigare med allting man gör. Och betydligt svårare att få ned pulsen då kroppen är van att få i sig mer syre vid varje andetag. Men det gick bra och vi slapp huvudvärk från höghöjdssjuka.
Träiga britsar, oväntade hiner, en kylig bestigning och en underbar soluppgång kommer i separata blogginlägg!
12
No Comments