Grisboxning och grisskära lindor

Efter förra veckans vila och lugna träning så var det dags att linda händerna igen igår.Efter en hektiskt dag med tidig morgon, massa möten och mycket klurande kändes axlarna spända och hjärnan mosig.Att boxning kan vara avslappnande kanske inte är det första man tänker på. Men att dra på shortsen, linda händer och peta in tandskyddet är som att gå in i en zone. En bubbla. Där fokus enbart är på slag, sparkar och försvar. Mindfullness deluxe.Vår tränare Anders håller väldigt sällan våra pass men när det händer köttar han ofta användbara, hårda tekniker. Som igår. Grisboxning, som jag matchade med grisskära lindor.

Grisboxning – what?

För er som förstår boxning är alltså grisboxning det där jobbiga avståndet när man är för nära för att kunna slå ut fulla slag, men för långt ifrån för att gå in i clinch.

Vi övade skydd på detta avstånd.Att bryta en attack. Att vara bekväm och komma tillbaka starkt. Sen avslutade vi med lite hederlig sparring.

Kändes äntligen som jag fick ur mig ett riktigt vettigt pass och frankly, jag älskar det där grisavståndet. Det är köttigt, svettigt och hårt!