Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Dagens lärdom: Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Lördagens projekt var ytterligare en vandringstur, denna gång stod Roslagsleden på tur. Vi utgick från Älmsta och skulle via Sandviken (inte det i Gävle..) följa havet, traska genom skogen och via kanalen ta oss tillbaka till Älmsta igen. Roslagsleden etapp 10 trodde vi.

Efter att ha börjat gå vid 13.30 tiden, nådde vi Sandviken, följde ledmarkeringarna vidare längs vägar och efter havet, käkade en härlig lunch på klipporna och strosade vidare i skog och mark. När sedan havet visade sig igen anade jag ugglor i mossen och tog fram GPSen. Visst stämde det att vi var längs kusten, halvvägs till Grisslehamn. Med andra ord åt helt fel håll mot de vi skulle gå. Jäklar. Nu var klockan 17 och vi hade redan vandra i tre timmar och tagit paus i kanske 30 minuter. Vi konstaterade att vi måste valt fel led redan vid Sandvikens camping. Det var bara att vända tillbaka!

Några timmar senare var vi åter tillbaka vid Sandviken och kunde inte förstå vilken led som vi skulle ha gått. Det fanns ju bara två vägar – den vi precis kom tillbaka ifrån och den vi började på. Vi följde vägen tillbaka mot Älmsta samma väg som vi kommit och inte fanns där någon annan avtagsväg heller. Vi tog upp boken igen och kollade läget. ”Etapp 10 – turtips”, Grön väg. Jädrar. Det var alltså inte Etapp 10 vi hade planerat att gå. Det var ett turtips som ingick i Etapp 10. Etapp 10 går från Gåsvik till Sandviken, Älmsta är på mitten och vägen från Sandviken till Älmsta genom skogen är inte alls en del av Etapp 10 – den är alltså inte alls utmärkt. Det förklarade en del. Men oavsett innebar det att vi fick gå exakt samma väg fram och tillbaka hela vägen från Älmsta till ”halvvägs till Grisslehamn”.

Så dagens lärdom – det man inte har i huvudet får man ha i benen!

Men trots att turen inte blev som vi tänkt oss var den väldigt fin stundtals. (Och väldigt långa raka skogsvägar stundtals). Men det hade räckt att se den åt ena hållet.

Här började vi

Följde vägar genom grönskande skog och sommarstugeområden

Sen kom vi till Sandvikens camping där vi intet ont anande traskade vidare längs ”Etapp 10” som visade sig egentligen vara ”Etapp 11” mot Grisslehamn

Men det var vackert längs kusten

Vi hittade en fin båthamn

Och tog lunch paus strax efter det

Vackraste lunchmiljön på länge!

Och godaste lunchmackan!

Sen traskade vi vidare åt fel håll en bra stund till (fast det visste vi ju inte då så klart.)
Efter att åter igen gett oss in i skogen och gått, och följt den tråkigaste långa skogsvägen och ett fält av lågt växande björkar med stora blöta områden konstaterad vi till sist att det var åt fel håll. Åh samma långa väg tillbaka. Snopet.

Men det kunde varit värre. Vårt väder var fint, stora delar av sträckningen var riktigt vacker och vi hade ju sådan tur var inte gått hela vägen till Grisslehamn (bilen stod ju i Älmsta så vi var tvungna att komma tillbaka dit). 

Mycket trötta i benen och nästan 40 000 steg senare blev det fruktsallad i soffan och sista minuterna på gårdagens inte helt uttittade film i soffan.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen – så sant som det är sagt!