Shibuya crossing dägs vara världens mest intensiva korsning, med sina neonljus, folkmassor åt alla håll och ett strukturerat kaos. Och när mörkret infaller, lite mer imponerande än i dagsljus.
I Japan går man inte mot rött ljus. Så när det är rött så är det tomt i korsningen, så klart med undantag för bilarna. Sen blir det grönt och folk väller in från alla håll och kanter, men följer linjerna. Ett strukturerat kaos. Här armbågas man inte, eller knuffas utan samsas på en yta helt full av människor.
Japan är speciellt så. Det är en stor – enorm stad. Men på de två veckorna vi var där så hörde jag aldrig en bil tuta. Människor höjer inte rösten. Och man stressar inte runt. Det är som en enorm småstad. Storstadspulsen finns så klart med mängden människor, men stressen som finns i Stockholm är liksom inte där.
Shibuya crossing är lite av en symbol för Japan i min mening. Där man driftar förbi i Fast and the furious Tokyo drift. Där storleken på staden kommer fram.
Varuhuset 109 som skymtar i bakgrunden på översta bilden var också fascinerande. Det innehåller bara tjejkläder (finns ett 109 men också) det är massa våningar och bara våning efter våning fullt med typiska ”one size fits all-kläder”. Visst kan jag ha svårt att bestämma mig ibland. Men i det här stora utbudet var det omöjligt. Till och med Daniel tyckte det var ”information overload”. Det är Tokyo i ett nötskal – så mycket intryck. Man känner sig som ett barn.
Men är du i Tokyo missa inte Shibuya Crossing!
