Alltså Japan är lite kulturkrock, så är det bara. Och för oss svenskar ter sig mycket i Japan som ”bakvända landet”. Man får inte röka ute, men det är oftast helt okej att röka inne. Det finns Take Away, men det är inte okej att käka på gatan.
Här kan man röka – 30 kvm, utan fönster och men med 50 människor. Sista dagen i Tokyo var vi på denna bar, längs ned i en källare. Men inte alls många sittplatser, men med desto mera rök. Tyvärr är det så på många ställen, och här tycks man vara van vid det. Själva hade vi letat efter ett matställe en stund i regnet och bestämde oss för att sitta ned trots rökmolnet. Det var ett bra beslut trots allt. Man vänjer sig vid röken efter ett tag (även om det sved i halsen ungefär en dag efteråt, så har nog fått min beskärda del av passiv rökning för i år nu!). Maten var dessutom väldigt bra. Daniel käkade några kycklingspett och jag någon form av fried noodles.
Men åter till det bakvända landet. På bilden nedan får man alltså inte röka – öde gata, utomhus och inga människor. På vissa ställen utomhus finns det små rökrutor, men de är få och väl undangömda. Så det säkra kortet om man nu promt måste röka är helt enkelt att bege sig in någonstans. Hur smart är inte det?
Samtidigt tycker jag det är fascinerande att se att faktiskt går att få det i princip helt rökfritt utomhus. Samtidigt är jag lite delad när det kommer till att staten ska kontrollera så pass mycket i våra liv. Är de upp till de om jag får röka ute eller inte? Nja, jag vet inte. Men det var i alla fall skönt att slippa all rök och alla cigarettfimpar, alltid något!
Vad tycker du – har vi rätt att förbjuda rökning utomhus?
