Ängsö Winter Run – Mitt första trail lopp

Första veckan i Januari satte jag mig ner för att planera 2020. Det var på riktigt ett oskrivet blad och jag frågade mig själv vad jag skulle ha för träningsmål det här året. Facebook påminde mig om ett event som jag likeat tidigare, nämligen Ängsö Winter Run. Ett traillopp som skulle gå av stapeln 15 Februari och vara det första vinterloppet som kördes på Ängsö och lite av ett test för att se hur det skulle gå. (Sommarvarianten av Ängsö Trail Run finns i många olika distanser)

Just trail running, alltså stig löpning, har varit en sak som legat och grott lite hos mig och något jag velat göra. Så jag bestämde mig helt enkelt att kicka igång löparsäsongen 2020 med att boka in 25km traillöpning. Tänkte att mina kletiga grusvägar, några få rundor genom våra ogenomträngliga skogar (alltså ej anpassade för trail!) och många mil elljusspår skulle ta mig runt. Och sen milen som jag hade i benen från maran och några halvmaror under 2019. Det lät som Ängsö Winter Run skulle vara ett hyfsat lätt traillopp. Jag anmälde mig!

Ängsö Winter Run 2020

Tanken var att köra någon eller några trailrundor innan det var dags för Ängsö Winter Run. Men så blev det inte. Har inga bra rundor i Strängnäs och har försökt hitta bra rundor online, men det har gått sådär. Sitter du inne på någon bra runda – kort som lång, kommentera hemskt gärna med var jag kan hitta den! Så istället blev det vanlig löpning på grusväg och något långpass för att hålla igång kroppen. Sen var det dags!

Förmiddagen den 15 Februari rullade jag ut från tomten och mot Västerås och Ängsö. Jag var tidig så trots begränsade parkeringsmöjligheter fick jag en lerig parkeringsplats när startområdet. Jag hämtade ut min nummerlapp, det var absolut ingen kö och fick sedan sitta och vänta en timme innan det var dags för kort presentation om upplägget och start. På grund av plusgrader och ett evigt regnande hela vintern hade loppet behövts kortas ned och det landade nu in på strax över 2 mil istället för 2,5 enligt plan. Det berodde på att tanken var att loppet skulle gå över frusna fält och områden som med nuvarande blöta väder hade blivit helt sönder sprungna.

Starten gick

Klockan 14:00 gick starten och med löparvästen med vätska på och nedpackad pannlampa gav jag och cirka 200 andra löpare oss iväg ut på stigarna runt Ängsö. Det var en masstart och det var rakt ut på en vattensjuk stig. Kö bildades och skor blev blöta och leriga. Okej. Ribban var satt. Att försöka springa ”lite fint” var inte aktuellt – det här skulle bli som Nasses Taxi ”full fart och ner i alla vattenpölar”. Tur att man inte är rädd för att bli skitig!

Pannlampan var med för säkerhets skull troligen skulle jag hinna i mål innan det blev mörkt, men eftersom min trailerfarenhet är begränsad var det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Myslopp

Jag hade anmält mig till detta lopp mest som ett myslopp. En chans att komma ut i skogen, andas frisk förhoppningsvis krispig luft och njuta vid de utlovade eldarna. I anmälan ingick nämligen kaffe och kaka halvvägs och varm soppa vid målgång. Jag hade inga tider att slå och tänkte därför mest njuta mig runt. Men det flöt på oväntat bra efter att kön i början hade släppt så jag körde på, hoppade över stenar och gled runt i 5 centimeter lera i mina ej trailanpassade skor. (Försöket att köpa trailskor hade misslyckats och det blev sista rycket för mina gamla marathonskor istället). Det var roligt!

Så när jag väl kom till kaffe ställe hade jag först och främst missat att ta med egen mugg. Jag var medveten om att vatten gick att fylla på i eget kärl, men hade liksom inte reflekterat över kaffet. (Anledningen var att spara in på muggar av miljöskäl, vilket var smart!). Men sådan tur var fick jag låna en så jag hällde i mig lite varmt kaffe, njöt av utsikten och den sprakande elden och tog en blåbärskaksbit i farten innan jag efter kanske en minut begav mig vidare i spåret. Tillbaka mot Ängsö slott.

Resultatet på Ängsö Winter Run

Det hela slutade med en 34e plats av 72 startande damer. För att vara det absolut första trailloppet någonsin och inklusive kaffepaus så var jag nöjd med mina 2:24:25. Jag lyckades också nääästan ta mig i mål utan att ramla. Men det var också nästan. Med under 2 km kvar till mål på en rak, smal och inte alls kuperad stig gled högerfoten undan mitt i steget och jag satte mig på rumpan. Tjejen bakom undrade om det gick bra och sa att det är lätt hänt när man börjar bli trött och hon hade nog en poäng. Kände dock att all fallträning på Jujutsun hade hjälpt och jag landade mjukt på rumpan. Leriga byxor och hand var däremot ett faktum. Men det ska ju synas att man varit i skogen ju! Var däremot glad över mitt val att ta med ombyte. (Att göra det på en jätte lerig parkeringsplats var dock inte det smartaste valet jag gjort. Men det gick ju bra det också!)

Jag hoppas att eventet återkommer nästa år! Lederna längs vattnet, över stenhällar, ängar och skog är riktigt fina och med lite snö och frusen mark skulle det vara riktigt ljuvligt!

1