Lyssnade på Framgångspodden förra veckan, andra avsnittet med Alexander Bard. Jag gillar personer som tänker utanför boxen och som inte är rädda för att andra ska tycka illa om deras åsikter. Men Alexander Bard känns lite som den klassiska bilden av Kissie eller Blondinbella när de var unga – bara provocera.
När Alexander Bard påstår att vi måste gå tillbaka till tjej och killgrupper för att ett ”blandat Sverige uppenbarligen inte fungerar” – då blir jag mörkrädd. Jag vet att det finns biologiska skillnader på tjejer och killar visst. Men snälla nån. Klart som fan vi kan leva ihop. Han menar alltså seriöst att vi inte fungerar tillsammans och borde arbeta, umgås och bo baserat på kön. Känns ju väldigt 2018.
Jag tror dessutom från botten av mitt hjärta att vi blir bättre ihop. Eftersom vi inte är ”wired” på exakt samma sätt verkar vi se olika sidor av myntet. Och visst skapar det konflikter ibland, men ingen kan ju påstå att männen löst alla våra problem de senaste århundradena direkt. Krigsherrar, fängelsestatistik och politiker tyder på att vi kanske åtminstone ska ge kvinnor en ärlig chans.
Jag tycker inte heller att vi på något sätt ska göra om alla positioner som idag innehas av män, till kvinnliga tjänster. Jag tycker att vi ska dela broderligt och systerligt och lösa utmaningarna tillsammans.
Nej Bard, nu får du faktiskt ta och modernisera dig lite. Jag tror du pratar i skägget.
1