Browsing Tag

veckans nay

Veckans Yey och veckan Nay – Att våga säga till när det skaver

7 maj, 2017

Guess what?! Det är söndag igen! Frikkin snart sommarlov ju – eller just det… jag har inte det nej. Men det är i alla fall Maj och värmen dök plötsligt upp. Tillsammans med en drös med björkpollen *atjo* och toppat med en förkylning sådär för att avrunda veckan *prosit*. Men – jag tänker varken tilldela värmen, pollen eller förkylningen till veckans Yey och veckans nay. Det säger sig självt att det är trevligt när sommaren kommer och otrevligt när man är förkyld för typ 100:e gången i år. (Men Camilla meddela att hon också var sjuk så då känner jag mig i alla fall inte lika ensam och ynklig.)

Veckans Nay – När glöden falnar

Torsdagen var en sådär riktigt dålig dag på jobbet som dyker upp ibland. När beslut som tas varken känns rätt eller förankrade. När man känner sig som en nål i en höstack – fast i fel höstack! När man inte orkar börja argumentera, för man vet inte vart man ska börja någonstans. Så var Torsdagen.

Sådan tur var hade jag bokat dejt på Combat med Camilla och Elin och fick kötta säck tills svetten lackade. Det var en bra dag att slå på saker.

Veckans Yey – Att våga säga till när det skaver

Eftersom Torsdagen på jobbet var riktigt shitty, så började fredagen mindre peppat. Att jag dessutom hade en kollega som dök upp i samma mindset gjorde liksom inte saken bättre. Förrens det visade sig att vi båda, ovetandes om varandra, kände oss nedslagna av samma anledning. Där någonstans vände fredagen. Att ha kollegor att prata med när det blåser, så skönt!

Vi bestämde oss för att tillsammans prata igenom situationen med de inblandade. Veckans visdomsord blir därför Att våga säga till när det skaver. För efter att ha poängterat alla 500 saker som kändes ogreppbara och hopplösa kändes det något bättre. När sedan motparten inser allvaret och tar sig tid att lyssna och förklara. Då känns det ännu bättre. Att man sedan gemensamt kan ta det som skaver och vrida och vända på det tills det kan utvecklas till något konstruktivt, då är det okej att ha startat i olika åsikter.

Jag vet att utan att hänga ut någon eller något så blir texten lite luddig. Men det jag tycker är viktigt att lyfta fram är värdet i att våga säga till när det skaver. Ibland har man skapat ett Mt. Everest av en kulle, ibland kanske det är ett Mt. Everest som den andra parten inte ens insett att man bestiger, ibland kan man hitta en genväg mellan bergen och komma ut i solen på andra sidan.

Jag vet inte exakt var diskussionen i fredags kommer att leda. Men vad jag vet är att jag i alla fall talat om vad jag tycker, tänker och känner och gett den andra parten en ärlig chans att förstå mig i sammanhanget. Dessutom fick jag en ärlig chans att förstå motparten i fråga, och det kanske inte var så åt skogen som det först kändes.

Så vänner – Våga säga till när det skaver, någon kanske lyssnar!

Att våga säga till när det skaver

Veckans Yey och veckan Nay – Första i Maj

1 maj, 2017

Plötsligt är det Maj och Söndag har blivit Måndag. Igår var det Valborg som firades traditionsenligt med Valborgsglöd och vänner. Ja – de tänder ju alltid de där brasorna alldeles för tidigt så lyckas alltid med att missa själva brasan och bara få se glöden. Men är det tradition så är det. Ska ju inte brytas!

Men till saken.

Veckans Yey -Ultimate OCR

I lördags sprang jag mitt första OCR-lopp, Obstacle Course Racing alltså hinderbanelopp. Det blev Ultimate OCR i Åkersberga. Certex sponsrade eventet och hade både Certex Heavy Bling och Certex Sling Walk på plats, samt ett jädrans nät att klättra över! Som en av de medverkande sa Ibland är det bra att inte ha något val.  Och det stämmer faktiskt. Har ju varit sugen på att springa Tough Viking förut, men inte kommit väg. Så nu har jag prövat OCR i alla fall. Och fastnade nog ändå lite.

Jag är lite för analyserande för att vara helt fast – det skulle liksom göra ganska ont att ramla ned från 3m eller fastna med foten i ett nät. Å andra sidan är det jädrans kul att utmana sig själv och få leka hinderbana i skogen, fast man är vuxen. Tror faktiskt att det sistnämnda vinner.

Däremot så inser jag när jag utsätts för tävlingsmoment som dessa att jag gärna springer i ett mindre team, med möjligheten att hjälpa varandra runt. Än att verkligen satsa på en supertid till mig själv. Det är roligare att göra det tillsammans. Så min plan just nu är att få med Daniel på banan och kanske köra någon Tough Viking eller liknande tillsammans framöver. Det vore skoj!

Ultimate OCR

+40 hinder senare och efter badet i den blå containern i bakgrunden var man rätt mör och glad att svinga sig i mål!

Veckans Nay –  Blå fot

Förra veckan var jag ju riktigt nöjd över gymmet som var på plats här hemma. Säcken uppsatt. TRX-en uppsatt. Allting fri och fröjd. I veckan invigde jag gymmet med ett säckpass. Jag lät TRX:en sitta kvar eftersom det låg en nymålad dörr i gymmet som jag inte ville kliva på och TRX:en var en bra varning för dörren. Så jag köttade på på säcken och fick till ett riktigt bra pass. Tills jag körde en fin roundhouse (tydligen högre än jag trodde den var) och sparkade till  TRX-handtaget i plast. En bra bit in i en roundhouse har man hyfsat bra fart i benet och jag kan säga att det gjorde skapligt ont.

Hoppade runt på ett ben och kände mig både löjlig och klantig. Vanligtvis brukar ju saker man sparkar på skapa en kort intensiv smärta och sedan gå över. Men denna gång slutade det med att jag stoppade foten i iskallt vatten i badkaret. Trots det fortsatte det pulsera i foten och jag fick sova med den upphöjd på en kudde. Extremt coolt – verkligen. Dessutom extremt lämpligt när man senare i veckan ska springa ett OCR-lopp.

Dagen efter vaknade jag med en rejäl bula och en blå fot. Att ta sig i Conversen var sådär skönt, men verkade sedan hålla foten på plats och redan nästa kväll kändes det bättre. I skrivande stund verkar det mest blodet runnit ned i en tå och resten av foten är bara slightly grön. Sommarens färg kanske?