Idag är verkligen en sådan där dag som jag önskade att dygnet hade mist 34 timmar, då kanske jag kunde ta det lugnt en minut också.
Men, den ljusa sidan var att jag möttes av en underbart fin himmel när jag skulle till jobbet i morse.
Sen möttes jag av ett grymt trilskande Indesign-dokument. Det tragiska är bara att jag mest tror det beror på ”skit bakom spakarna” så ska verkligen ta och boka in den där Indesign utbildningen som jag har blivit lovad nu. I januari ska jag boka in den. Och jag ska göra det imorgon! Så nu vet ni.
Så någonstans mellan en vacker himmel och ett jobbigt dokument ”försvann” min förmiddag. Det märks så väl att det börjar bli slutet på året. Alla städar sina To-Do-Listor för att få sitt eget bord fint och snyggt och redo för 2016. Men ofta resulterar det i att vi sopar över sakerna på någon annans bord, kanske för att det är den som faktiskt behöver ta över och projektet bara legat och samlat damm hos dig, eller kanske för att det är enklare och snabbare att bolla bollen vidare istället för att lösa det själv. Och vad leder det till? Jo jag sopar ut mina To-Do’s, betar av checklistor och tar tag i surdegar och alla andra gör likadant, så när jag städat bort 10 puckar – då har någon annan sopat in 10 till. Kanske borde vi alla bara ta ett djupt andetag och säga till varandra ”Hörru, det är faktiskt bara ett datum! Skillnaden mellan 31/12 och 1/1 är en siffra på ett papper.” Hur mycket extra hets, stress, jobb eller projekt är det värt för att ha något slags ”städat skrivbord” den 1 Januari. Den kanske är skönt – men är det värt 1 månads motsats till julfrid?
Jag kommer fortsätta att beta av mina projekt och så klart putsa lite i hörnen, för att ge mig själv lite sinnesro och den där känslan av nystart. Men, jag kommer också tänka att hur stor skillnad är det egentligen på 31 Dec och 1 Jan…
Efter sån där arbetsdag som bara inte innehåller något flyt möttes jag av totalt mörker och regn när jag skulle gå hem från jobbet. Det är då jag bara vill gå hem och mysa in mig i soffan med en bra bok. Men jag vet också att det är då jag behöver träningen som bäst, speciellt efter mycket utebliven träning på sista tiden. Någonstans verkar polletten börja trilla ner nu – jag börjar förstå att även om det är kämpigt att gå till träningen så är det så värt det när man kommer därifrån. Och nu är ju träningen samma som att hänga med mina kompisar – och det är ju inte heller helt fel! Så jag satte på mig träningskläder, regnbyxor och gick iväg. Mycket bra beslut!
