Visst blev ni lite glada av mitt finurliga rim i titeln? Okej, det var inte extraordinärt på något sätt. Men sant. Det känns nämligen som de flesta mil jag plöjt senare året varit i just bilen. Men milen med bilen ger liksom inte så bra träning.
Det var lite därför jag bokade in Å-loppet nu nästa helg, för ett tag sedan. För att få den där moroten att faktiskt springa milen igen. Som jag gjorde flera gånger i veckan förut. När jag ser tillbaka till den tiden som jag bodde på Södermalm i Stockholm är det mest löpningen längs vattnet jag minns. Det var en bra tid. Jag var så glad att vara tillbaka i Sverige igen efter ett halvår i UK. Daniel bodde där några dagar i veckan – på vår madrass på golvet. Vi spelade Mario Cart på världens uslaste TV som gjorde att ögonen rann efter bara några race. Och jag lärde mig laga mat på gasspis.
Men nej, det var ju inte alls det jag skulle skriva om. Back to the point. Milen.
Eftersom Å-loppet (tidigare Å-varvet) är bokat till nästa lördag, måste jag ju se till att jag tar mig runt. Standardrundorna är 6km och milen är ju ändå några till – och man ska inte tro att man kan leva på gamla meriter. Så idag var det dags. Jag började väldigt lugnt långsammare än 6.30 tempo inledningsvis men det kändes bra och ganska snart var jag uppe i mitt vanliga tempo – runt 6.0 på milen. Trots en seg start lyckades jag ta mig runt på 60.54 minuter. Jag var mycket nöjd.
Känner lite i ena knät nu – men nu blir det vila från löpning under helgen och ett lättare pass på tisdag så är jag redo för Å-loppet nästa Lördag. In under timmen får ju helt klart vara målet. Slipper ju de förbaskade backarna som är på midnattsloppet. Det tråkiga är dock att det är två varv på en 5km bana – och det är ju faktiskt rätt segt. Man vill ju vara i mål när man kommer till mållinjen liksom…
Men innan dess – cykelhelg på Ekerum!
