Snorkling på Saltö

29 juli, 2020
Snorkling på Saltö

Att inleda sommaren med snorkling på Saltö kan liksom inte bli fel. Västkusten, saltvatten, fiskar och trevligt sällskap är en ruggit bra kombo. Jag blev riktigt glad när Camilla för någon månad sedan undrade om jag ville följa med henne ner till Felicia på Västkusten och snorkla – som vi pratat om något år tidigare. Om jag ville!

Första långturen med Teslan

Inte nog med att det blev roadtrip det blev också första långturen med Teslan, som gick över förväntan. Med lite planering så behövde vi aldrig vänta på laddningen utan det blev kaffe och matpaus, vilket vi ändå hade behövt. Perfekt att turen dessutom gick till Tjärnö strax utanför Strömstad – alltså nära Norska gränsen och högborgen för elbilar. Så såklart fanns det en laddplats på Tjärnö Marina Laboratorium där vi skulle spendera helgen. Privat super-marin-guide!

Tjärnö Akvarium

Felicia jobbar på Tjärnö Marina Laboratorium så vi passade på att hälsa på hos henne och fick bland annat en privat guidning på Tjärnö akvarium. Jag som växt upp med att älska fiskar, havet och undervattensliv kände mig som ett barn igen. Och Camilla blev som ett barn igen och petade på allt som gick att peta på och sa ”titta på den här” fler gånger än vi kunder räkna till. Med andra ord – det var en bra guidning och perfekt förberedelse för nästa dag när vi skulle ut i riktiga havet.

Snorkling på Saltö

Tjärnö ligger bara en liten bro (med betoning på liten) ifrån Saltö. Som i sin tur är del av Kosteröarnas naturreservat. När vi lördag morgon vaknade till regn åt vi sen frukost och packade sedan ihop våtdräkter, fenor, masker, matsäck (lax och philadelphiamackor – mums!). Efter det hade det klarnat upp och vi begav oss till fot genom skogen till en vacker stenstrand.

På grund av mycket regn och blåst så bjöd inte kosterhavet på det där underbart klara vattnen som annars finns. Men vi hoppade i på två ställen var av det senare bjöd på betydligt bättre sikt, trots att det bara skiljde några hundra meter max.

Egen fotograf

Vi hade även i havet egen guide som pekade och förklarade, som kom med snorklingstips och agerade privat fotograf. Felicia är fridykare och det märktes att mina gamla snorklingskunskaper var utlärda av apparatdykare. ”Ha aldrig snorkeln i munnen när du dyker ner” det är första tecknet på att du är amatör fick jag veta. Hm, att ha den i munnen för att inte riskera att andas in vatten vid ytan har jag alltid fått lära mig. Men jag köper att om man fridyker är det en helt onödig risk att ha den i munnen!

Min älskade utrustning bevisade dock en gång för alla att den passerat bäst föredatumet och att det är hög tid för en ny mask och snorkel om det ska bli mer snorkling eller dykning framöver. Varje gång jag kommer i vattnet är jag övertygad om att det såklart måste bli det. Kanske denna gång!

Jag är och har alltid varit ett blötdjur så när jag efter en timme vid andra ”dyket” började frysa och drog mig mot land var jag den första att vilja gå upp ur vattnet. Det var nog också den första gången i hela mitt liv som det inträffat. Men totalt nästan 2 timmar i havet inspekterandes fiskstim och havslevande organismer satte sina spår.

Kvällspromenad, vin och häng

Efter att vi torkat och tagit oss tillbaka till Tjärnö till fots blev det vinhäng, plockmat och häng med de andra som bodde på Sven Lovén Centrum för Marina vetenskaper. Kvällen rundade vi sedan av med en promenad i naturreservatet. Västkusten är så himla fint!

Det var också riktigt skönt att hänga med ett gäng som inte heller ville sitta still allt för länge utan gärna avrundade kvällen med en skogspromenad efter en dag i vattnet.

Om jag är sugen på att snorkla och dyka snart igen? Såklart!

Knix-kurs på Gröndal

20 juli, 2020
Knix-kurs på Gröndal

Knix-kurs på Gröndal blev resultatet av mersmak på MC-åkning på bana efter avrostningen (som jag körde tillsammans med SMC under Maj-månad).

I Coronatider var det många av distrikten som stängde ner sin verksamhet helt och hållet, medans SMC Sörmland valde att ha verksamheten igång. Med motivet att säker MC åkning minskar belastningen på vården, vilket jag efter att ha kört två kurser under våren verkligen kan hålla med om. Jag är en betydligt bättre MC-åkare nu än före kurserna. Dessutom sker alla kurserna utomhus, med max 50 personer där alla dessutom har handskar, skyddskläder och visir… om man nu ska vara petig ;)

Bara bana

Skillnaden på Knix och Avrostningen är att knix-kursen enbart är bankörningen. Alltås inget grus eller manövrering i övrigt. Superkul. I lämpligt tempo. Och i dessa tider lugnare och försiktigare än vanligt. Jag kan ju passa på att lägga till att alla ”storbanekurser” alltså de som har mer racing fokus är nedstängda under Corona-tider, då intensvivården knappast behöver några extra MC-förare att lappa ihop.

Den Knix-kurs på Gröndal som jag körde var, precis som avrostningen en ”tjej-kurs”. Som jag skrev innan har jag inget som helst behov av att ha speciella tjejaktiviteter i vanliga fall. Enjoyar att hänga med killar/män/snubbar och det gör oftare livet enklare. Men just när det kommer till banåkning kändes det faktiskt rätt skönt att slippa macho-hetsen som lätt kan uppstå när det handlar om prestation och män i samma sammanhang (och motorfordon).

På tjej-knixen gick det lugnt till – även i de snabba grupperna. Förvånad hamnade jag i den snabbaste gruppen fast jag mentalt ställt in mig på att troligen vara i den långsammaste – det var ju trots allt första gången på bana på riktigt. Och här har vi liksom kärnan i hur tjejer och killar är olika. Tjejerna undervärderar sig själva och mer eller mindre alla skulle vara i den ”söliga gruppen” medans killar till mångt och mycket övervärderar sig själva och alla hade troligen trängts bland de snabba grupperna trots att man knappast blivit torr bakom öronen ännu. SMC Sörmland har dessutom coolast tjejen som ordförande som peppar och stöttar oavsett om du är kille eller tjej!

Skyller fotplaceringen på att bilden togs under första varvet! Sen blev det rätt och till och med lite häng i sidled! Fotograf: Mats Sundström

Många varv senare

Totalt denna dag var vi 3 grupper som turades om att rulla på banan. Varv, på varv, på varv. Mycket roligare än man kan tro. Jag förvånade dessutom mig själv med att i ena kurvan lyckas lägga ner fotpinnen i asfalten – det kräver ändå en rätt bra vinkel på motorcykeln för det. Sådan tur var gick det mjukt till och ingen fara på taket.

Nyckeln till bra bankörning är att lyckas ta kurvorna ”sent” eller egentligen ”rätt”. Men ovana MC-förare har en tendens att svänga alldeles för tidigt. Vilket resulterar i att man kommer ut alldeles för långt ut efter kurvan med risk för att krocka med mötande fordon, om det hade varit en allmän väg det vill säga.

Några droppar vatten och inga droppar kaffe

Något som var Corona-säkrat var bristen på servering. Alltså ingen mat eller fika att tillgå vid banan. Förra gången (alltså avrostningen) hade jag varit smart nog att ta med mig en termos kaffe. Denna gång kom jag på det påväg ut genom ytterdörren, alltså för sent. Så jag fick klara dagen utan några droppar kaffe på plats, tur åtminstone frukosten hade innehållit en kopp.

Förutom bristen på kaffedroppar var jag glad över bristen på vattendroppar från himlen. Molnen hopade sig i horisonten, likt de alltid gör när det är dags för Speedway på Gröndal. Första varvet på banan kom det några blygsamma droppar och vi tittade misstänksamt upp mot den mörkblåa himlen. Men sen klarnade det upp och dagen bjöd på perfekt MC-väder.

MC-åkning på bana – det här blir det garanterat mer av framöver!