Om att fokusera

9 januari, 2019

Jag har alltid tänkt på mig själv som fokuserad – att när jag väl gör någonting, så gör jag det ordentligt. Och till mångt och mycket stämmer det. Jag lämnar inte saker ogjort. Men till viss del är det också helt fel. Sånt som andra förväntar sig av mig – som jobb eller att dyka upp när jag lovar, det fixar jag, gör klart och levererar. Men när det kommer till de mål jag och projekt jag sätter upp för mig själv. Där har det varit värre.

Jag var på en föreläsning med Johannes Hansen i höstas, och fastnade verkligen för en av hans resonemang. Jag kommer inte ihåg det ordagrant – men summan av kardemumman var att när vi upplever motstånd i det vi håller på med är det mycket enklare att råka glömma bort det där projektet och istället starta upp ett nytt. Det var en ögonöppnare. Alla mina projekt som jag har haft genom åren, från sporter, till instrument och bloggar, böcker – you name it. Jag startar de och glömmer bort de. Men egentligen ”glömmer” vi de inte. Vi bara låter de rinna ut i sanden för att vi inte orkar ta oss över plattån.

När vi blir stressade och borde ägna oss åt färre saker, då startar vi i stället nya projekt – eftersom det ger en bättre känsla att lära sig något nytt, än att fila på detaljerna. Det är enkelt i början – sen krävs timmarna av nötning, som inte är lika glamorösa. Jag har trott att jag varit envis (och är det som fasiken ibland), men de där timmarna – de har jag svårt att stoppa in.

Fokusera

Det är därför det varit lite tyst här på sistone. För istället för att skapa nya projekt, borde vi (läs jag) avsluta projekt och ägna oss åt de som är viktigast för oss. Bloggen får ju helt klart ses som ett projekt som jag härdat ut med, ett av projekten som jag inte lagt av med för att jag inte känt för det. Tänkt långsiktigt och vecka efter vecka skrivit de inlägg som jag planerat. Även fast jag inte är Isabella Löwengrip och tjänar miljoner på bloggen. (Om någon känner för att hjälpa mig på traven med det så är jag absolut intresserad av att stoppa in de timmarna!).

Bloggen har blivit en del av min vardag, på gott och ont. Det bra är att jag mår bra av att skriva. Det dåliga att det ibland känns som något som bara måste göras. Jag vill inte känna att jag måste blogga – det är fel inställning. Sen har jag några andra långsiktiga projekt – några som jag tror kan ge mig mer över tid.

Vad händer nu?

Det är kanske nu jag borde följa mitt eget råd, fokusera och avsluta det här projektet. Skriva att det varit a hell of a ride och checka ut med en vag antydan om att jag kanske kommer tillbaka en dag – fast alla vet att det inte är sant. Men det kommer jag inte göra. Bloggen är min baby och jag tänker inte slänga ut den genom fönstret bara sådär. Så jag kommer fortsätta skriva – men lite mer när jag känner för det. När jag kan investera i att leverera ett riktigt bra inlägg. Har en tanke som jag vill diskutera, eller en händelse som faktiskt är värd att lyssna på. Just nu känns det mest som att jag är tillbaka på bilder på mina pannkakor med titeln ”Det här åt jag till lunch” – ni vet fjortisbloggarna som fick alla att rynka på näsan när man sa bloggare.

Så efter nyår blev det en liten bloggpaus. Jag behövde den för att andas och fundera på vad som är rätt väg att gå med alla projekt. Jag har inget svar än och kommer säkerligen ha alldeles för många bollar i luften i år med. Istället för nyårslöfte är min ledstjärna för året att inte starta upp massa nya projekt. Hellre avsluta, eller vårda de jag redan har. Det känns bra i hjärtat.

Vi hörs snart igen – tills dess…

…. fundera på om du också startar projekt på slentrian, du kanske också skulle må bra av lite mer fokus…

Nyår 2018-2019

1 januari, 2019

Hej från andra sidan!

Så var det 2019. Egentligen borde det ligga en fet nyårskrönika här. Men jag ids inte. Som man hade sagt i Norrland.

2018 har varit lärorikt. Men också tufft. Och roligt såklart. Inte visste jag att det skulle vara året då jag sprang halvmaran. Det är jag riktigt stolt över. Även om det som allting annat känns som en mindre sak så fort man gjort den.

2018 var också året jag bytte jobb. Det var väl främst det som varit det tuffa i år. Men också utvecklande. Vad 2019 bjuder på karriärsmässigt återstår att se. De tydliga målen är fortfarande dolda i dimma. Men det är ju några av de saker jag tänkte lägga de närmaste dagarna på att fundera över.

Nyåret 2018-2019 var tänkt att fira hemma med baluns och ett gäng vänner. Meeen, planerna ville annorlunda och trots god marginal var de flesta redan bokade på resor. Det var ju en bra julledighet för det får man ju säga!

Så nästa plan var lugnare knytis hemma hos Daniels kompisar. Men deras bäbis ville annorlunda och bestämde sig för en tidig visit till världen precis efter jul. Jahap. So what now?

Vi bokar något bara vi. Kanske i Gävle eller något annan liten stad. Som omväxling, tänkte vi. Jo tack. Det var ju lättare sagt än gjort. Varenda småstadshotell inom rimligt avstånd med bil var fullbokat. Kört. Lycka till. Men efter mycket letande hittade vi ett nyårspaket med överkomligt pris och lediga platser. Hotell, nyårssupé, utsikt från 25e våningen och frukost och/eller brunch dagen efter. Taget. Vi hamnade i Stockholm.

Med runda fönster ut över Stockholmsnatten på Quality Hotell Friends såg vi sprakande fyrverkerier och viftade med tomtebloss på 12-slaget.

Den långa nyårssupén serverades i timmar och vi pratade 2019. Att vara allergiker med förutbestämda menyer är ingen höjdare. Trots upprepade repeteraden i förväg, och under tiden glömdes det bort. Sådan tur var hade jag koll på maten och allting utom desserten var lugnt. Den innehöll mandel och det var tydligen tvunget att informeras separat (för att jordnöt som inte är en nöt går in under nötter, men inte mandel. Logik.) och den desserten höll aldrig på att leta sig ut. Men, förutom det, och en först inburen flaska vin istället för glas, så var det en mycket lyckad kväll.

Originaldessert:

Allerigdessert:

Gemytligt, trevligt och alldeles lagom uppstyrt med god mat.

Vid 01.30 kallade vi det kväll och gick och la oss. (I lakan som min kropp tydligen inte heller gillade- den hade oflyt helt enkelt). Väckarklockan tog semester och 09.30 pinnade vi oss upp för att käka frukost. Inte alls hungriga efter 5 rätters middag kvällen innan. Men vem missar hotellfrukost liksom?

Vi hade fått valet att hoppa över hotellfrukost och bara käka brunch. Men brunchen serverades fram till 15.00. Så vi käkade frukost och gav oss därefter ut på en låååång nyårsdagspromenad i det otroligt fina vädret. 17 000 steg oxh 2,5 promenad senare var det nästan dags för brunch igen. Mer mat. Där var det kaos. 30 minuter efter vi kom fick vi första delen av avsmakningsmenyn för brunchen. Redigt stor den också.

Och ett tag senare en hamburgertallrik att dela på. Där någonstans protesterade min mage med magknip, trots långpromenad, och jag fick inte ner ens en bit hamburgare. Vi blåste av resten av brunchen med acai-bowl, banangröt och ovanpå det ett sett med kakor och andra efterrättslikande rätter. Så vi får väl säga att vi börjar året hyfsat nyttigt ändå! Dessutom slapp vi vänta ytterligare timmar på att få mer brunch mat och rullade hemåt istället.

Idag drar 30-dagar yoga mer Adriene igång igen. 3e gången jag kör deg tror jag – nu kör vi ”Dedicated” till sista Januari.