Veckans Yey och veckans Nay – Badrumsbeslut och insikter

8 oktober, 2017

Swiiiiiiish – ännu en vecka lider mot sitt slut!

Veckans Yey – Badrumsbeslut

Ibland är det alldeles för tydligt vems dotter jag är. Nytt badrum betyder på tok för många beslut. På tok för många! Men nu är det äntligen gjort. Kakel, inredning, placering, lister och foder. Imorgon åker ritningar och listor iväg till hantverkarna, äntligen kan vi kryssa av att besluten till badrummet är tagna och bara arbetet kvarstår. Det kommer ske strax innan jul. Så nu är det bara vänta och hålla tummarna för att det blir bra! Det tror jag nog.

Det kommer helt klart mindre rosa och rosettigt än dagens badrum. Med normala blandare utan varmvatten OCH kallvatten kran. Påfund att ha 2017! Nu blir det tillbaka till ljust och fräscht. Lampor speglar och snygg inredning. Och rätt fall! Ser så fram emot att slippa torka halva golvet varje gång jag duschat. Och att slippa försöka hitta en bra värme och tryck med två kranar i duschen varje gång. Så med det sagt kan det typ bara bli bättre. Längtar till badrumssäsong 2018!

Så här ser det ut när man försöker bestämma sig!

Veckans Yey och veckans Nay - Badrumsbeslut och insikter

Veckans Nay – Insikter

De säger att man älskar sina föräldrar villkorslöst när man är ett litet barn. Att man inte klarar av de när man är tonåring. Och att man hittar tillbaka till varandra när man blir äldre. När man blir klokare och mer insiktsfull kanske. När man inser att sina föräldrar bara är vanliga människor. Inte superhjältar som man trodde när man var liten. Små, små barn tror att ropar man på mamma/pappa så löser allt sig. Ju äldre vi blir ju mer inser vi att de inte kan allt.

Vi inser att de runt omkring oss också blir föräldrar och hjältar för sina barn. Men vi vet med säkerhet att de inte kan allting. Vi börjar förstå att våra föräldrar gjorde så gott de kunde. Allihopa. Utifrån sina förutsättningar. Och vi inser att de inte är odödliga. Även fast vi helst vill tro motsatsen. För vem ska vi ropa på sen?

Vi inser att alla de där sakerna som de gjorde när vi var små, som gjorde oss galna. Helt plötsligt står vi där och gör de själva. Även fast vi fortfarande tycker det är hopplöst. Vi säger kommentarer som får oss att börja skratta för vi inser att det just var mamma/pappa som hoppade ut genom munnen. Vi inser att någonstans blir vi den där kopian som vi inte, under några omständigheter, skulle bli. Vi kämpar emot. Eftersom jag inte har barn själv har jag väl än så länge lyckats rätt bra. Förutom att jag alltid muttrar när jag kommer hem från jobbet, blir mentalt trött av för mycket beslut på en gång och omåttligt sur över småsaker. Nåja, ganska bra då. Men jag inser att det kanske kommer bli ännu värre. Men det kanske inte är så dåligt ändå? Med lite klokare, mer insiktsfulla ögon kanske de där pinsamheterna inte var så värst farliga.

Veckans Nay får går helt enkelt till insikterna om att våra föräldrar inte är superhjältar, även om vi nog alltid kommer försöka tro det. Innerst inne.

Veckans Yey och veckans Nay - Badrumsbeslut och insikter

Blair Witch Project Tosterö Style

5 oktober, 2017

Blair Witch Project Tosterö Style

Blair Witch Project Tosterö Style

Skakig kamera, grönt ljus, pannlampa och oklara rörelser i skuggorna. Som taget ur vilken skräckfilm som helst.

Men det var inte sådär jätteläskigt. Inte läskigt alls faktiskt. Löpturen ikväll alltså. Så himla mörkt det har blivit. Så snabbt. Gav mig iväg innan klockan sju och ändå var det så mörkt. Snart vinner vi ju dessutom lite tid på morgonen när vi drar tillbaka klockan – vilket ju resulterar i att det kommer vara mörkt redan strax efter fem. Det är väl Sverige om något – den mörka delen av året.

Som svensk får man inte låta sig nedslås av mörkret. Det är trots allt bara just mörker. På med reflexer, tjockare tröja och kanske lite lampor. Med all LED-belysning som vi har nu kan man ju klä in sig i lampor om man så vill!

Jag läste ett klokt inlägg på Instagram här i veckan. Det poängterade att nu på hösten när vi vill krypa in under en filt med en kopp thé, det är nu vi verkligen behöver frisk luft.  Och visst är det sant! Vi behöver allt dagsljus vi kan få. Hinner vi inte fånga det så behöver vi i alla fall frisk luft för att få lite motståndskraft mot illasinnade bakterier och virus som flyger runt i tunnelbanan, på bussen eller från kollegor med giftiga småbarn hemma. Du går aldrig säker!

Sen får vi ju inte underskatta känslan av glädje i kroppen när man klarat av ett träningspass. Endorfinerna får oss att må så mycket bättre. Jag hade aldrig sagt det förut. Men jag tror verkligen daglig rörelse är viktigt för vårt välmående och långsiktig hälsa. Kroppen är inte gjord för att sitta still en hel dag.

Blair witch project träning

Så imorgon när du kommer hem från jobbet och längtar till fredagsmys med killen, kidsen eller bästa vännen, ett glas vin och en skål med gottis. Tänk på att lite Blair Witch Project-träning först kanske är en bra idé!

Syns vi i spåren ? (Om du har lampa alltså!)

Läs mer om löpning: Här, här och här.

Vem behöver rouge?

3 oktober, 2017

Ha på lite rouge för att få en härlig färg och lyster på kinderna.

Jo tack – slåss i över en timme så behöver du inte det!

Vem behöver rouge?

Jepp, idag blev det thaiboxning igen. I princip en timme sparring, inget jobbigt alls. För att sedan avsluta med 10 roundhouse på varje sida. När man då tror man är klar ska det toppas med superhöga knän mot mits och squats. Dessutom i ett rum där allt syre var slut för länge sen. Jobbigt. Minst sagt.

Men som alltid. Roligt! Var länge sedan jag körde ett pass med Stefan. Men jag gillar de verkligen. Sådär riktigt köttigt jobbiga. Inte massa svåra kombinationer utan enkla vettiga slag och sparkar. Precis min typ av boxning. Så nästa gång någon säger ”Rouge?” svara ”Nej tack, jag tränar boxning?”.

Annars då?

Jo tack, det känns som jag börjar landa lite igen den här veckan. Var väldigt mycket flängande i September och saker att ordna upp. Det är fortfarande mycket grejer. Men inte lika mycket resor och konferenser och det känns som att en del saker, både på jobbet och privat börjar gå i lås. Renovering av badrummen börjar bli färdigt med vad vi ska ha. Bara lite lister och ritningar kvar. På jobbet börjar äntligen Salesforce-historien närma sig någon slags closure, vilket känns riktigt skönt. Än är vi inte i mål så ska väl inte ropa hej. Men som min kollega brukar säga Vi har aldrig varit närmare än så här.

På träningssidan så blev det lite Yoga i måndags, lite thai idag och imorgon ska jag iväg till sjukgymnasten med mitt knä. Som på något magiskt sätt verkade må mycket bättre så snart jag bara fick höra att det inte var något fel på det. Placebo någon? Eller kanske snarare bevis på hur mycket psyket påverkar. Sjukt! Men i alla fall så känner jag av det i bland och med långa ben blir det rätt vingligt runt knäna. Så imorgon är planen att jag ska få ett program med övningar som ska stärka upp knät. Förebyggande träning är ju aldrig fel. Wish me luck!