När det inte blir som man har tänkt sig

31 maj, 2018

Ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Daniel kom hem här om dagen med två tårtbitar i en låda. De hade blivit över på jobbet och var allergivänliga i alla avseenden så hans kollegor tyckte att de passade mig (och Daniel). De såg lite svettiga ut, inte konstigt om man åkt tåg från Stockholm i den här hettan. Jag hörde mammas röst om att förvara saker kallt på sommaren! i huvudet när Daniel ställde in de i kylen. Men för en gångs skull tänkte jag inte klaga – och tänkte att äsch hur petigt kan det vara. 

Tydligen väldigt petigt var svaret. Vi kan göra om allt är inte guld som glimmar till allt är inte ätbart som är gott. Så igårkväll smaskade jag och Daniel i oss varsin bit av den här. Supersmarrig och fin.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Sen satt vi och spelade ett tag. (Nya ”vi spelar” är att Daniel håller kontrollen och jag är strateg – tydligen en bra mix för oss båda). Började känna mig lite illamående efter allt kamera-snurr som det blir om man tittar på någon som spelar tv-spel. Så det blev läggdags.

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Men när jag vaknade var det liksom värre än när jag gick och la mig. Kände mig riktigt sådär äckligt bakis, fast minus huvudvärken. Det hjälpte ju inte heller att säljaren som jag träffade i tisdags informerade mig om att han varit hemma och varit magsjuk. Jag tänkte att nu är det kört – samma historia som när vi skulle till fjällen förra gången. Vi undviker fler detaljer men kan sammanfatta det med att jag hade huvudet i toalettstolen och ringde in mig sjuk.

Men redan efter några timmars extra sömn kände jag mig mycket bättre. Vid lunch blev det brunch, som fungerade bra. Till och med en kopp kaffe klockan 13 fungerade för både mage och för att få skallen klar. Eftersom mailen pockade på min uppmärksamhet blev det jobb från lunch och inpå kvällen. Fördelen med att jobba hemifrån är att jag nu trots att morgonen spenderades i sängen lyckades få det som skulle göras under dagen gjort, fast på andra tider.

Kroppen återhämtade sig faktiskt så pass bra att jag efter jobb lyckades simma en sväng i sjön innan det var dags att stänga igen för kvällen. Fördelen med att ha sjön inpå knuten – det tog inte många minuter att få ihop lite simning. Förresten måste vi snacka om det där men Open Water Simning mer någon dag – lite vad folk faktiskt tycker om det, och hur jag tänker.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Men det slutade ju bra ändå, när kroppen piggade på sig snabbt efter lite vila. Lyssna på kroppen! Nu ska jag packa ner den i sängen igen! På söndag hoppas jag att veckans yey kommer vara Downhill – hös då!

Cykla nedför branta backar – en uppladdning för helgen

29 maj, 2018

Låt oss fortsätta förra veckans lilla serie om att cykla. Söndagen på Ekerum, och sista rycket med MTB cykling.

Söndagen började med Yoga, mer välbehövligt efter lördagens alla cykelpass. Efter en timme yoga blev det frukost, tyvärr inte så lugn heller denna morgon, eftersom vi var tvungna att checka ut. Det är då det är lyx att resa med bil. Bara att slänga in allting där bak och hoppa upp på cykeln.

Cykla nedför branta backar - en uppladdning för helgen

Det var en mör rumpa som mötte sadeln på morgonen. Men ett peppat huvud. Söndagen var det upp till bevis och vi skulle ut i Rälla skogen och köra en rundbana. Sen visade det sig – skulle vi träna på att åka nedför i backar, istället för uppför som vi ägnade lördagen åt.

Vi körde ut i Ekerums svarta spår (som enligt vad som sas inte kan jämföras med svarta spå i resten av landet…). Väl ute i skogen stannade vi vid en backe. Jag tror att allas puls steg med ungefär 50 slag vid åsynen av den. Den var säkerligen en peace of cake om man heter Elna. Men om man heter Julia och aldrig kört mountainbike på riktigt i hela sitt liv – såg den mer ut som ”väggen” (ni vet Sälens mer eller mindre vertikala svarta pist – där pistmaskinen får draghjälp av en stållina upp…).

Fördelen med sådana här camps är just peer pressure (grupptryck). Hade inte Elna visat att man i princip kunde stå still ned för backen, och ett gäng andra coola brudar kastat sig ut för stupet (det var så det kändes) så hade jag inte gjort det. Men jag känner ju mig själv också. Jag hade varit så lack på mig själv om jag åkt hem och inte åkt ned för den där backen. Så jag gjorde det.

Att cykla nedför

Jag cyklade nedför branta backar (okej, det var en…) flera gånger om! Första gången med hjärtat i halsgropen. Med låsta dämpare (woops…) och med sladd på bakhjulet i svängen eftersom jag fegade. Nästa gång gick det bättre, dämpare som inte var låsta, lite mer fart, blicken långt fram och hejar rop från Elna.

Efter nedförsbackar kommer som vi alla vet uppförsbackar. I detta fallet en riktigt seg och tung sak. Inte lika brant som på lördagen men en som också drev upp pulsen ordentligt om man tryckte på uppför backen. Det fanns också ett sidospår förbi den branta backen, så jag försökte köra varannat varv.

Det var ett riktigt roligt rundspår där det fanns utmaningar som man kunde öka på eftersom. Hoppa över små stockar, köra över små stubbar, ta rätt vägval mellan rötter och feldoserade kurvor. Och just det – väja för skogsmulle-barn som skulle ha grillmys mitt i spåret efter ett tag.

Det var fler än jag som tyckte att vi hade en grym helg på Ekerum!

Tack gänget för en toppenhelg!

Det var dessutom en perfekt uppvärmning av att cykla nedför branta backar – eftersom det är precis det jag ska göra i helgen. Daniel fick nämligen Downhill i Järvsö Bergspark i födelsedagspresent (som tråkigt nog involverade mig också såklart…). Om Ölandsbacken var läskig är det nog inget mot vad en skidbacke är. Men gör föreställer mig att det är en annan grej. Att där är ju liksom hela banan en enda stor backe och man åker lite sicksack, inte bara rakt ned.  Den som lever får se – cykla i mer backar lär det bli i alla fall!

(Ekerums helgen innefattade också lite mek och städtips för cykeln, men det tar vi en annan gång.)

Veckans Yey och veckans Nay – Å-loppet och träna inomhus

27 maj, 2018

Veckans Yey – Å-loppet

Vid lördag lunch var det dags för Å-loppet. Kvartsmaran runt Eskilstuna ån. Den finaste kvartsmaran säger det. Det framgår dock inte hur många andra kvartsmaror det finns, eller vad jämförelsen är. Själv föredrar jag väl att säga att jag sprungit milen – det är ju mer vad det är känner jag. 42 195 meter är en ett marathon, alltså är en kvartsmara 10 548 meter = 10,55 km.

Lördagen bjöd på riktigt superväder i Eskilstuna. Kanske däremot inte det bästa vädret för att springa milen. Drygt 25 grader, klarblå himmel och gassande sol. Det var varmt minst sagt. Att start och mål i år hade flyttat till stadsparken var en stor vinst. Alla deltagare och åskådare gömde sig under de höga träden. Stå i solen var inget som lockade.

Tävlingsledningen hade placerat ut vattenspridare längs banan och uppmanade alla att dricka massa vatten innan start. Själv grundade jag med en resorb och avslutade tävlingen med en resorb.

Själva loppet

Jag startade i en av de tidiga startgrupperna med sikte inställt på 55minuter. Jag vet att 55 minuter skulle bli tufft. Även om det inte var över 25 grader varmt. Och även om det inte var dryga milen, utan bara milen. Men nästa grupp var på timmen och jag ville ändå försöka komma under timmen. Det lyckades jag med och gick i mål på 59:20. Det gav mig en 80e plats av damerna som startade och något jag var väldigt nöjd med.

Veckans Yey och veckans Nay - Å-loppet och träna inomhus

Det var ett tufft lopp. Hettan var påtaglig och jag är mitt sämsta löparjag när det är för varmt. Jag drack vatten vid varje vattenstopp – vilket var 3 st per varv – så 6st vattenstopp totalt. Anna Wretling pratade om det där med att hälla i sig vatten i farten när man cyklar och hur svårt det är. Jag valde därför att stanna/ små lunka ta 2 klunkar och fånga en till mugg att hälla över huvudet. Det var verkligen välbehövligt. Dessutom siktade jag in mig på varje vattenspridare och älskade de som stod och sprutade vatten från badhusets balkong! Det visade sig dock att mitt headset inte tyckte det var fullt lika bra – det ligger nu i en risburk och kryar på sig. Däremot så glad att det bara var sista kilometern det bestämde sig för att ge upp. Annars hade det blivit ett ännu tuffare lopp.

Kände dock som vanligt att det snarare var flåset än musklerna som var utmaningen och när en herre försökte springa om mig på målrakan tänkte jag ”hell no” och körde en spurt. Kutade om tre personer och landade hem 80e platsen på Å-loppet för damer, 78e i klassen och 409 totalt. Med tanke på hur mycket jag sprungit i år är jag nöjd! Måste ha varit mitt PowerWoman-Linne som gjorde susen.

/Veckans Yey och veckans Nay - Å-loppet och träna inomhus

 

Veckans Nay – Träna inomhus

Maj har ju varit något av ett rekord i år och så himla högsommarvarmt och härligt. Vad som inte är lika härligt är att inga av inomhussporterna är anpassade efter det här. Ju-jutsun har säsongsavslutning, men inte förrens den 15 Juni. Det innebär alltså att jag har 2 pass inomhus varje vecka inför graderingen. Eftersom graderingen kommer, kan jag inte direkt hoppa över de passen.

2 pass inne innebär 2 pass träning mindre utomhus och med tanke på vädret nu är det enda man vill att vara utomhus. Pollen är påväg bort och cykling, simning, löpning och ja vad som helst som man kan göra ute känns så mycket mer lockande.

Men nu laddar vi för en ny vecka. Jag ska vara ute så mycket jag kan mellan jobb och inomhus-träningar. Söndagen  har jag i alla fall spenderat utomhus supermycket – balkongbygge och kajak lektion med vår granne. Vi kan sammanfatta den senare med vinglit värre – men definitivt på den positiva sidan av veckan.

Heja fint väder.

Veckans Yey och veckans Nay - Å-loppet och träna inomhus