MC-semester

1 augusti, 2018

Vykort från Höör!

Hej alla där hemma! Vi har det bra. Har rullat många mil, genom sol, åska, skyfall och strålande sol.

Vi har ätit kulinariska måltider på Pizzahut i Norrköping , Ebbas i Borgholm och Sibylla i Kalmar.

Vi har varit blöta utifrån av regn och innefrån av strålande sol. Vi har badat i en sjö mitt i en skog, någonstans mellan Öland och Höör.

Vi har sovit en natt på Öland och har nu precis flyttat in i våra stugor i Skåne. Två dagar med 100 avverkade mil, många skratt och möra rumpor.

Imorgon blir det lokala utflykter, lite färre mil och förhoppningsvis mer bad!

Syns hemma sen!

Hälsningar från MC-semestern och Julia!

Veckans Yey och Nästa Hey – att säga vad man tycker och roadtrip

29 juli, 2018

Veckans Yey – Att säga vad man tycker

Inga nyheter här. Jag säger vad jag tycker, lite för ofta ibland. Men jag blir ofta förvånad över svagheten hos medelålders vita män, ni vet de som är normen i vårt samhälle. De som har de där lönerna som tjejer krigar för att få, de som är majoriteten i många frågor, de som utgör kärnan kring varför saker designas och görs som de gör. Som grupp är de många och har stor påverkan på samhället och starka åsikter. Både positiva och negativa.

Men när man går ner på individnivå är de oftast inte så starka. De är drama queens, skvallerbyttor, har svårt att bestämma sig och vill inte vara den som gör fel. Precis som alla andra grupper av människor. Men min förväntning har nog alltid varit att män i kostym (om vi nu drar alla över en kam) står upp för sin sak och krigar för att få igenom den. Men alla år i arbetslivet har snarare visat mig motsatsen. De är livrädda för att fatta fel beslut. Så då tar de inget istället. Eller så håller de inte med någon annan, men det vågar de inte riktigt stå upp för. Enklare att gnälla till andra.

Hur yey var det här då?

Jo alltså… wait for it. Det här handlar absolut inte bara om saker som hänt på senare tiden, utan saker som hänt under många år fram till nu. Frustrationen över att de som jag verkligen förväntar mig ska ta beslut, leda eller stå upp för sin sak. De gör det bara inte.

Jag säger inte alltid vad jag tycker, ibland gör man bäst i att hålla kakhålet stängt. Men oftast säger jag vad jag tycker, även om det kanske sätter mig tillfälligt i en sämre position. För jag säger som Grynet – Ta ingen skit! Och det gäller andra personer med. Jag är hellre den som ställer ”de dumma frågorna” eller lyfter fram ”självklarheterna” för kommunikation är kärnan i framgång. Och där brister de också, männen, gång på gång. (Kvinnorna också, men vi är faktiskt bättre på att prata med varandra!)

Så den här Veckans Yey är att jag sagt vad jag tycker, till de som faktiskt har möjligheter att göra något åt saken. Vi måste prata med varandra – om positiva och om negativa saker – både privat och i arbetslivet. Utan kommunikation fastnar vi, eller går bakåt. Pratar vi om saker utvecklas vi och går framåt, kommer starkare ut på andra sidan och kan fatta kloka beslut. Ta med det in i den här veckan – människor kan inte läsa dina tankar, berätta för de! Vad du känner, vad du tänker och vad du vill.

Nästa Hey – Roadtrip

Om bara några timmar är det dags för roadtrip. Min första längre tur med motorcykel. Väskan är äntligen packad (även om jag har noll koll på om det är vettiga saker!). Visiret är tvättat och intercom-systemet laddat. Vi ska på roadtrip med motorcyklarna och det ska bli riktigt kul!

Tanken var från början att vi skulle åka norröver, men bränderna där gjorde att vi ändrade planen. Nu blir det söderöver istället. Hoppas att regnet som fallit i helgen nu anser sig färdig-regnat ett tag. Tisdagens inlägg kommer garanterat bli en hälsning från MC-semestern. So long!

Veckans Yey och Nästa Hey - att säga vad man tycker och roadtrip

 

Träna varma sommardagar – går det?

26 juli, 2018

Vätskeersättning, ta skydd i skuggan, drick vatten – tipsen haglar in när värmen når Sverige. Som om pesten har drabbat barn och gamla. Stoppa undan dem, göm dem! Skämt och sido, många har det jobbigt i värmen.

Träna varma sommardagar?

PT-Fia rekommenderar inte träning i sommarvärmen.  Förutom då möjligen om du är van att träna och klarar värmen bra. Det förvånar mig att jag på något underligt sätt börjat platsa i den här kategorin. Vältränad. Hm, ja jag blev väl kanske det längs vägen. Inte rippad, inte synligt muskulös – men ganska allmänt stark och seg. Förvåning nummer 2 är ”klarar värmen bra”. Det är ju generell en av de grejer som jag verkligen inte klarar av bra. Vill liksom krypa ur skinnet och försvinna.

Psyke och värme

Någonstans måste mitt psyke ha övervunnit värmen också. För visst det är riktigt varmt nu. 33 grader har det sagts, vindstilla och kvavt. (Hoppas nu inte att åskan slår ner någonstans,och skapar bränder, då himlen är mörk men det inte regnat på veckor i streck.) Jag känner hur hjärnan vill rusa iväg och skrika ”varmt, varmt – panik, panik” men jag lyckas lugna den. Trycka bort tanken och fokusera på att det är rätt härligt med shorts och sommar. Med fläkten i sovrummet lyckas jag till och med sova bra. Otroligt hur mycket vi kan påverka med bara rätt inställning!

Simning är alltid bra träning i värmen!

Simning är alltid bra träning i värmen!

Vad tycker jag?

Men vad tycker då jag om träning i värmen? Ja, hade jag inte haft ett uppsatt mål med löpningen hade nog inte jag heller gett mig ut och sprungit just nu. Mest för att jag är bekväm. Men nu har jag ju det, och säkerligen många med mig. Millopp, halvmaraton eller bara kortare stafetter efter semestern. Men dessa ska trots allt klaras av. Träningspodden pratade om det här med träning i värmen för något avsnitt sedan – strax efter det där svinvarma Stockholm Marathon som många sprang. Där Lovisa menar på att man är ju dum (kanske lite vettigare uttryckt) om man inte ger sig ut i värmen ibland, då det ju faktiskt kan vara varmt på tävlingsdagen också. Och hon har en poäng. Samtidigt går det sämre, så jagar man prestation på träningen och taggas av det så är ju Jessicas syn att man kan träna på morgonen och kvällen bättre. Fair enough.

Hur gör jag?

Själv kanske jag lägger mig mitt emellan. Jag ger mig ju inte gärna ut och springer över öppna fält när termometern visar 33 grader. Däremot har andra planer gjort mig tvungen att springa i princip mitt på dagen. En gången sökte jag mig in i skogen och det spår som går där. Andra gången på våra egna grusvägar – som trots allt inte är Stockholm innerstads tryckande storstadsvärme. Men blåste gjorde det inte. Här om dagen sköt jag på passet tills klockan i alla fall visade 18.00. Då var det varmt, men okej. Kanske bara 30 grader.

Prestationen i 30 grader känns ju dock bedrövligt mycket sämre. Jag tillhör ju de för så vanligtvis bälgar i mig litervis med vatten och inte ser något problem i att dricka. (Möjligen att jag har mer frekventa toabesök än genomsnittet…) Men även jag känner av musklerna som har nära till kramp i värmen. Trots att jag säkerligen får i mig det vatten jag behöver – eller nästan i alla fall. Kroppen segar och tempot sjunker. Men eftersom det är ett halvmarathon jag ska springa i September handlar ju mycket om tid – inte så mycket om hastighet just nu. Så jag vill beta av mina timmar ute varje vecka. Onsdagens hårda intervallpass var just hårt. Men kollar man på tempot var det inte hårt. Inte mot vad det borde vara. Men det var hårt för min kropp i värmen. Så det är vad jag tycker – gör det du känner att du klarar av!

Vad kan jag göra?

Det är inte värt att svimma ute i löparspåret. Är du inte en van löpare, men strunta i att bli det just nu. Gå raska promenader istället. Men har du ett AC-kylt gym – då är det ju en annan sak! Just nu är det ju helt underbart att simma däremot – träning och avsvalkning på samma gång.

Själv betade jag av mitt pass med löparstyrka här i hemmagymmet. Med dörren på vid gavel och discodunk i högtalaren. Det var varmt. Men det var hållbart. Och det var inte mer än 30 minuter – det fixar jag i värmen!

Så – tränar du idag?