Vandra Kebnekaise – Nattåg till Kiruna – Del 1

4 juli, 2019

Efter många, många veckors planering lyftes äntligen den över 20kg tunga ryggsäcken ur bilen. Sport-bh:n, T-shirten som andas och de nya vandringsbyxorna kom på plats. Vandringsskorna snörades på. Och som två vilsna själar åkte vi tunnelbana i rusningstrafik med stora ryggsäckar och full vandringsmundering. Tur att det var semestertider.

Väl framme på Stockholm Central tog vi tunga steg – alltså rent fysiskt, mental var vi på topp – mot Burger King. Ett veckoslut i vildmarken skulle inledas med äkta storstadsburgare på tåget. Efter att ha laddat upp med en full meny, och möjligen tagit inadekvat många påsar ketchup från Burger King – tog vi de första stegen på vandringen. Mot nattåget.

Nattåget till Kiruna och Kebnekaise som var i tid

Fördelen med att utgå från Stockholm, och åka nattåg är att första stoppet liksom tenderar att vara i tid. Det är ju inte riktigt så att nattåget åkt runt hela dagen och lyckats försena sig. Möjligen loket, knappast sovvagnarna. Så nästan en timme innan avgång rullade tåget in och tidiga som vi var var vi glada för det.

Med ett tält spänt över ryggsäcken var det millimeterprecision att ta sig fram längs den smala gången i tåget. Men det gick bra och vi kom fram till vår hytt. Hade lyxat till det och bokat en egen hytt. Tur var väl det för hur vi hade kunnat hantera stora tunga ryggsäckar tillsammans med ytterligare en, okänd person, var oklart.

Vi satt och snackade och bestämde oss att trots att hamburgarna skulle bli lite kalla, var det en skönare känsla att käka de när tåget började rulla. Som en start på semestern. Härligt. Så sagt och gjort. När nattåget till Kiruna rullade ut från Stockholms Central tog vi första biten av härliga semesterburgare.

Vi konstaterade att det var semester

Och någonstans där, efter veckor av förberedelser, insåg vi att det ju trots allt var semester. Ingen av oss är vana vandrare och att ge sig ut på fjället och tälta, trots tillgången till fjällstationen, krävde mycket planering. Vad behövde vi för grejer? Vilket väder är det egentligen i slutet av Juni i fjällen? Hur mycket mat behöver vi? Hur mycket mer hungrig blir man av att släpa tunga ryggsäckar i åtta timmar? Hur mycket gas går det åt till stormköket? Och många, många fler frågor.

När vi då efter maten vandrade bort till Restaurangvagnen för att köpa kaffe, beslutade vi oss för att lyxa till det med varsin öl och en liten flaska Prosecco. Kanske inte resans mest ekonomiska beslut, men faktiskt helt okej priser. Och lyxigt kändes det när vi tillbaka i hytten drack Ipa och skålade i skumpa.

Bästa ölhållaren, eller multi-purpose vandringsskor!

Släckte tidigt

Med tanke på stundande event borstade vi tänderna i kupéns handfat tidigt, och ”called it a night”. Jag somnade snabbt och sov, välvaggad, relativt bra hela vägen. Camilla var inte lika förtjust i att sova på tåget. Det är väl jag och min trygghet i teknik som gör att jag mest tycker det är mysigt att skumpa runt på ett tåg. Liggandes är det inte det minsta problem att spendera många timmar på ett tåg.

Klockan 08.00 ringde klockan, jag såg skylten för Gällivare Station och trodde typ vi skulle vara framme om 15 minuter. Trots att vi inte skulle vara framme förrens 09.11 enligt biljetterna. Vet inte varför jag fått för mig att de ska ligga så himla nära varandra… Så jag ville verkligen få ihop mina grejer och ta fram det som behövdes. Kände mig inte alls säker på att vi skulle komma fram i tid, utan trodde snarare att vi skulle vara för tidiga. (Okej, det är SJ chansen var väl typ 0,0001/100 – men ändå!) Blev dock lugnad av det första utropet sen Stockholm ca 30 minuter innan vi anlände till Kiruna. Lite läskigt när det inte är några utrop eller displayer inne på tåget ändå! Speciellt eftersom tåget sedan rullade vidare mot Narvik – och där kunde vi ju inte vandra till Kebnekaise!

Sen kom vi fram. Allting var nedplockat i väskan och åter igen trixade jag mig ut med millimeterprecision till perongen. Hej Kiruna – lets fjällvandra!

Gombis var med såklart!

Ännu en dag på Sörmlandsleden – etapp 19

10 juni, 2019

För någon vecka sedan tog jag vandringkängorna på ännu en färd. Sörmlandsleden från Henaredalen till Ånhammar – Sörmlandsleden – etapp 19.

Från att ha tyckt det där med vandring verkar alldeles för töntigt, osoft, inte för mig. Så får jag väl ge mig och säga att det är ganska härligt. Friluftsliv kan vara lyxigt och härligt på sitt sätt. Om man kommer över tankar om brist på rinnande vatten, vattenklosetter och ofräscha underställ. (Låt mig återkomma kring detta mer efter Kebnekaise…)

Första vandringen med mamma i år – Sörmlandsleden till Skottvångs gruva gav mersmak. Så när jag hade en helg över, eller i alla fall en söndag. Frågade jag om hon ville hänga med på ännu en tur. Vilket hon vill.

Ännu en dag på Sörmlandsleden - etapp 19

Efter att ha kikat på olika etapper så bestämde vi oss för för sörmlandsleden – etapp 19. 13km var alldeles utmärkt för en dagstur. Att regnet väckte oss fram på morgonen när det stod som spön i backen, gjorde dock utsikterna lite dåliga. Men vi käkade frukost (jag sov över hos föräldrarna efter årets Å-varv) började det så sakteliga klarna upp. När det slutade regna bestämde jag mig för att det går nog ändå! Så vi packade ihop oss och trots att planen var att starta tidigt så var vi nog inte ute på ledens förrens vid 14 tiden. Men det gick ju bra det med eftersom svensk sommar inte bara betyder regn – utan även ljusa kvällar och nätter.

Vi gick etapp 19 bakifrån alltså Henaredalen till Ånhammar och inte tvärt om. I Henaredalen så går inte allmän väg hela vägen fram till starten, och vi fegade dessutom ur på en privat väg så vi fick 2km extra promenad. Vilket inte gjorde så mycket. Egentligen hade tanken varit att starta från etapp 20 och gå Malmköping-Henaredalen, och sen Henaredalen – Ånhammar. Men eftersom det regnade och vi blev sena hoppade vi över första etappen. Men det kan rekommenderas om man har tid och vill ha enkel access till Sörmlandsleden.

Etapp 19 – Henaredalen-Ånhammar var inte alls lika väluppmärkt som den vi gick till Skottvångsgruva. Så man fick hålla ögonen öppna efter Sörmlandsleden markeringarna.

Ännu en dag på Sörmlandsleden - etapp 19

Tips från coachen Sörmlandsleden etapp 19

  • Ha alltid koll på var nästa oranga markering är
  • På kalhyggen innebär oftast ett träd som kapats ca 1-2 meter från marken att det är Sörmlandsleden. (Ibland hade barken med den organga markeringen fallit av).
  • Ha ordentliga skor – vissa delar av leden är ordentligt kletiga. (Som kalhyggen och kohagar).
  • Sista delen (eller första om man går från Ånhammar-Henaredalen) går via ett öppet fält (kohage) kika efter Sörmlandsledsmarkeringarna i ekarna. De hänger nämligen där i snören. Som vi letade först!
  • Är det sommar – ta med badkläder. Ett fint vindskydd med grill erbjuder både övernattning och bad för den som har lust!
  • Missa inte Stenbron – en bro helt gjord i sten, naturligt skapad från urberget och mycket ovanlig. Finns endast ett fåtal i hela världen. Värt att se!
Sörmlandsleden - etapp 19

Vandring på sörmlandsleden

Att få en dag ute i naturen. Med frisk luft, och gärna med mobilen undanstoppad så mycket som möjligt – är härligt. Dagens teknologi och ständiga uppkoppling gör oss stressade. Naturen i sig har visat sig ha lugnande egenskaper på oss (läs Hjärnbalans – av Katarina Gospic). Motion, flera timmar att umgås, frisk luft och ett syfte trots att man bara ”går runt”. Verkligen tillfredsställande. Och du – det finns inget dåligt väder – vara dåliga kläder!

Ännu en dag på Sörmlandsleden - etapp 19