Halvvägs och klättring

Lördag – den där dagen man ser fram emot under veckan. Med sovmorgon och antingen färdiga planer eller bara möjlighet att få göra vad man vill. Men idag var ingen bra lördag direkt. Varför? Ärligt talat. Jag vet faktiskt inte riktigt och bara det gör dagen ännu lite jobbigare. Känslan började egentligen i går kväll när jag skulle sova, när jag var täppt i näsan, kudden var fel och ja allmänt allting kändes inte alls upplagt för att sova. Men när jag vaknade kändes det som en bra dag, var trött men kände ändå att jag hade fått sova. Så jag gick upp, tänkte att jag skulle göra Scones. Men mjölken var slut. Stängde av ugnen igen, men tänkte att vänta jag prövar att göra med vatten – satte på ugnen igen. Konstaterade att morötterna som jag skulle ha i sconesen var slut. Stängde av ugnen igen. Skulle slänga något i pappersinsamligen och lyckades slå i huvudet i en vass kant på ljuslyktan på väggen. Där och då kände jag att nu skiter jag i det här  och gick och gömde mig under täcket. Min kära sambo tyckte dock att det kanske var lite överdrivet med att ”allting går dåligt” så han lockade fram mig igen och det blev scrambled eggs och mackor till frukost.

Sen kröp jag ner i soffan, med samma dåliga känsla i kroppen och läste boken Halvvägs av Fredrik Reinfeldt. Jag ska inte sticka under stolen med att den är komplicerad. Jag inser hur extremt oinsatt jag är i hur politiken egentligen fungerar och hur komplext allting är och invecklat med personrelationer genom hela politiken – precis som överallt annars. Jag får strunta i att förstå alla olika grupper, möten och allianser och hur allting hänger ihop – annars kommer jag aldrig igenom boken. Men trots det så är den intressant och den ger (om inte komplett förståelse) i alla fall en bättre förståelse av hur allting funkar och det är kul att förstå hur Reinfeldt kommit dit han är idag. Efter någon timme i soffan, och fortfarande med en dålig känsla i kroppen bestämde jag mig för att en promenad och solljus kanske kunde göra susen. Vanligtvis är det bara tjejhormoner (tjejhets är namnet som det går under här hemma) som spökar och motion eller mat eller kanske en kram brukar lösa problemet. Men nja, idag verkade det helt enkelt inte vilja ge sig. Bara att acceptera att idag är en sådan dag. Tog i alla fall mig ut på en nästan milslång promenad – och satan vad kallt det var! Dags att plocka fram tjockhandskarna, höll på att frysa ihjäl om händerna trots skinnhandskar med tunn yllefodring.

Lite solljus gjorde i varje fall ingen skada och peppig musik och ett leende på läpparna var dagens försök till att gilla läget.

Sen kom jag hem till grillad kyckling och kokat ris som Daniel hade fixat påväg från gymmet. Jag tror verkligen att jag skulle kunna leva på kokt ris med soja – så sjukt gott!

Sen blev det TV-spel med Daniel i soffan, Pixeljunk Shooter, värld 4 av 6 avklarad. Det är ett co-op som är riktigt roligt och som man kan spela i liten lagom dos. Efter att ha klarat en värld konstaterade vi att klockan var 17 och att det började bli sent för att åka iväg och klättra som vi pratat om. Jag fick prestations ångest av att bara tänka på att lyckas klättra bra och vara höjdrädd. Men kände även att det var så länge sedan vi klättrade sist att jag verkligen borde ta mig iväg. Klätterverket stängde klockan 20 och i sista sekund bestämde vi i alla fall för att ge oss iväg. Vanligtvis vill Daniel klättra i hur många timmar som helst medans 1 – 1,5 är fullt tillräckligt för mig både vad gäller tålamod och musklerna i händerna.

Det var ett bra beslut! Väl 10 meter över golvet kan man inte fundera på massa andra saker och det var nog precis det som behövdes. Måste även säga att för att inte ha klättrat på säkert ett halvår så gick det riktigt bra! Började med en 4C och sen trappade vi upp eftersom och klarade en 5C+ i slutet. 6A har jag klarat förut, men dagens 6A:n som vi prövade i slutet var stentuffa. Första gav jag upp för att mina händer helt enkelt inte pallade mer. Säkrade sedan Daniel som gjorde försök på en 6A med en hel del överhäng några gånger. Gav sedan den ett sista försök innan vi åkte hem, och den var riktigt tung och trixig och varken jag eller Danne kom speciellt långt, men det var kul att försöka. Kände mig på bättre humör efter det!

Sen blev det lite inhandling på Coop, dålig fantasi ledde till Kung Markattas Solrosbröd, med kalkon pålägg, en satsumas, en morot, kaffe, thé, ett glas vatten och supergoda yoghurten med müsli som jag lyxar med när jag inte orkar laga något annat – nämligen denna, Yoggi Ananas Kokos. Jag har länge tänkt att den knappas är ”limited edition” längre då den funnits i minst ett år, säkert mer, och idag såg jag att de tagit bort ”limited edition” loggan från kartongen. Tack säger jag som älskar den smaken. Ananas – mums, kokos- mums, yoghurt – mums -> Combon supermums! Så ja, för alla kanske inte fruktyoghurt är en lyxig lördagsmiddag – men jag var faktiskt riktigt nöjd med den. Lyxade också med Swe Bars Kanelbulle proteinbar. Smakade helt klart kanel – exakt hur man definierar att den smakar ”bulle” är dock lite oklart. Men god var den i alla fall!

Nu ska jag avsluta lördagen i soffan framför Star Wars episod 2 och ladda upp för en bättre söndag. Men för att ha vaknat på helt fel sida och undrat vad fasiken jag gör i ett mörkt Sverige 24/7 så tycker jag ändå att lördagen artade sig okej. Det gäller bara att vara lite envis och bestämma sig för att det faktiskt är en själv som bestämmer hur dålig en dag ska vara – och den som dagen blir sämst för är ändå en själv så lika bra att försöka vända den! Nu blir det film, och imorgon blir det dop i Etuna.