Hej Lisbeth,
Tack för att du sprang med mig i spåret och tränade intervaller på gympalektionen när min astma inte pallrade alla kilometer själv i vanligt tempo och tack för endel roliga gympalektioner. Däremot kan jag fortfarande se tillbaka på den sura, men egentligen sårade reaktion och blick när jag ville ha alla utvecklingssamtal med Gun – snälla väx upp. Jag hade henne i alla ämnen som faktiskt ”spelade någon roll” och dessutom i åtminstone tre ämnen och jag hade dig i ett. Det var bara logiskt. Inget illa menat och jag kan inte förstå att du ens tog det så. Du och jag kom väl helt okej överens och jag försökte men har alltid varit ganska kass på idrott. De fanns de som gillade dig och visade det mycket mer än jag. Jag önskar att du kunde se mig nu – jag har gjort stora framsteg sen dess och jag tror att flera av de andra har ändrat sig. Döm aldrig någon, leta fram det de uppskattar.
Ett tips till dig och alla andra gympalärare: Det finns så mycket mer än fotboll, spökboll och friidrott. Jag kommer aldrig bli bra på det – jag tycker inte det är roligt. Jag är bra i vatten – på att simma, jag kan träna styrka på ett gym och jag kan faktiskt slå lite med en golfklubba. Jag hade kanske kunnat varit lite mindre stel om vi kört yoga eller faktiskt kunnat bli riktigt bra om jag prövat thaiboxningen tidigare. Snälla! Världen är så mycket mer än gamla gympalektioner – ge alla chansen att hitta träningsglädjen. Vi kan inte tycka att samma saker är roliga. Det är dags för gympalektionen att utvecklas!
/Julia, som ogillade gympalektionerna men uppskattar träning och hälsa
Dagens utmaning: #30dagarijuni