Nu har jag vaknat till efter helgens strapatser.
Lördag morgon slängde vi ner det sista i väskorna och begav oss mot Eskilstuna. Vår skjuts hade varit ute och festat dagen innan så i sista sekund fick vi styra om så att vi skulle lyckas ta oss ut i skogen. Daniels mamma ställde upp och skjutsade oss en bra bit bort från Eskilstuna mot Katrineholm (Bie) och vi insåg att det var en bit vi skulle gå. Med hjälp av Google Maps koordinaterna körde vi exakt fram till ”ingången” till Sörmlandsleden. Och med feta väskor traskade vi in i skogen. Vi började med 1h promenad då klockan redan hunnit bli 12.30 när vi kom iväg. Så vid 13.30 blev det lunch. Carbonara på påse och lite vatten. Mycket mysigt och solen lyste.
Och trevligt sällskap
Efter en timme straskade vi vidare och tänkte att vi skulle få gå länge för att hinna med vår planering. Efter X-antal timmes-promenader med följande 15min rast så hade vi ännu inte passerat första 1,5milen som vi hade räknat med att klara av rätt fort. Stigarna (kalhyggen och högt gräs bl.a) var inte i närheten av den terräng som vi väntat oss – vi trodde mer det skulle vara löparspåret standard- så var inte fallet.
Aningens sliten några timmar senare…
Klockan 20.30 var vi tvungna att slå läger då var det nästan mörkt. Så på en mossbädd och blåbärsris mellan några bergspartier slog vi läger. Satte upp tältet och myggen och mörket kom. När väl tältet var på plats var det bäcksvart och vi började försöka fixa med en campfire men hittade inte några stenar på berget, bland mossan, i mörk – så fick bli stekt korv med bröd och kalla marshmallows med mariekex. Gick det med – men inte lika mysigt. Då planen var att fira pappa i Eskilstuna kl 17 nästföljande dag var det bara att ställa klockan på 07.00 och gilla läget. Efter en faktiskt skön natts sömn (förutom att jag drömde att en flock vildsvin sprang över tältet och oss på morgonen) var det två trötta personer som vaknade vid 07. Och jag hade gett mycket för att få sova några timmar till. Men då även jobbet kallade på måndagen och vi visste hur mörkt det blev på kvällen så var valet inte så omfattande – dags att gå upp. Vi var däremot inte heller så sugna på att frysa ute och då det dessutom hade regnat och stänkte på tältet vid 07-tidens hoppade vi över att tända stormköket och käkade istället mackor med räkost i sovsäckarna i tältet. Ganska mysigt! Sen blev det att packa ihop allt och ge sig iväg.
Sambo i tält
Trött morgonselfie
En timme blev det tröja – sen var det sjukt varmt. Det mesta av söndagens etapp gick längs vattnet. Det var mysigt och fint – men lite stressigt. Rekommendationen är helt klart inte mer än 2mil per dag om man vill kunna chilla lite. Första etappen var 1,5 (1,7 beroende på var man läste) och den hade helt klart räckt. Låter inte långt alls! Jag springer ju liksom milen under timmen. Men i terräng och med packning är det liksom inte alls samma grej. 2 mil – max om man ska hinna njuta ordentligt, göra några avstickare och slå läger i tid.
Totalt hann vi med 5mil på 1,5dygn. Etapperna Lundsjön-Svalboviken, Svalboviken-Kvarntorp, Kvarntorp-Hållsta, Hållsta – Skjulsta (vilsta). Redan tidigt under söndag morgon insåg vi att – det här kommer typ inte gå. Men om det är något vi är så är det envisa, så vi krigade på. Tog lunch vid Bälgviken och jag fick bada! Made my Day! Mer carbonara och äntligen kaffe – som jag hade längtat. Huvudvärken hade gjort sig påmind tidigare på morgonen (alla har sina laster och denna tänker jag leva med) men några skvättar kallvatten blandat med pulverkaffe löste det – men var fasiken inte gott, men värt. Vatten är för övrigt jobbigt att släpa på. Vi hade med 3 liter var + allt jag tog med en 1,5 litersflaska som vi gjorde första lunchen på – så totalt 4,5 liter. Och för mig som vanligen dricker 1-1,5 liter på en förmiddag. (Nej jag har inte diabetes jag är bara törstig av mig) så är det en stor omställning. Lunchen dag två kokade vi däremot på sjövatten och lika så kaffet. Gick alldeles utmärkt och gjorde eftermiddagen lite enklare då vi hade mer vatten till överst. Det finns lite källor utspridda så det går att fylla på – men sporadiskt och med lite avstickare (som vi ju bekant inte hade tid med!) Så komiskt att en lugn helg i skogen blev stressig. Men avkopplande på ett annat sätt. Var ju inte direkt så att man kunde göra något annat – bara att gå på.
Klockan 16,30 dag 2 hade vi ännu inte nått Skogstorp och vi ringde föräldrarna och sa att det började se lite tungt ut. Vi bestämde oss sedan för att det smidigaste var att gå vidare till Skjulsta (ena halvan av rundslingan Skjulsta-Vilsta, där Sörmlandsleden vänder och går tillbaka.) och för att det ju kändes som att ge upp på mållinjen att sluta i Skogstorp. Sista timmarna var dock jädrigt mycket vilja. Och Daniel med tunga, och dåliga väskan hade dessutom grymt ont i knän och fötter men kämpade på ändå. Och till slut kom vi fram!
Vi ringde Taxi-mamma strax efter 18 och blev upplockade och skjutsade till våran bil och pappas present. Sen var det bara hem till föräldrarna – säga hej till alla gästerna när man var sådär lagom fräsch och hoppa rakt in i duschen och sedan rakt ner i klänningen. Vilken kontrast. Sen blev det några minuters prat med kusinerna innan de var tvungna att sticka hem och lägga barnen. Och sedan lite prat med mamma, pappa och mormor innan vi också var tvungna att ge oss iväg mot Stockholm.
Fick åka hem och bädda ner en i princip sjuk sambo som hade ont överallt och rörde sig som en 80-åring. Vi hoppas att det var allt slit och ont i knän och fötter och inte den mindre fina fästingen på benet. Han är lite piggar idag i alla fall – håller honom under uppsikt. Vi hittade inga fästingar på mig igår – men idag hittade vi 3 (!) stycken på mina ben. Däremot väldigt små så undrar om de var ännu mindre igår och därför vi inte såg dem?
Det var vandringen det. Trots en bootcamp vandring var det faktiskt riktigt trevligt och jag kan tänka mig att göra det igen – men lite mer tid per mil hade inte varit fel!
Så nu dagen efter har jag vaknar till och storhandlat!
0