Nu är midsommarafton snart över. Jag vet att jag aldrig firat midsommar som alla andra – det har aldrig varit en högtid som innebär fylleslag för mig. Aldrig en högtid som innebar kompishäng. Det har alltid varit en mysig högtid med släkten, en invigning av sommaren, ett kallt bad i hjälmaren och en chans att njuta av lugnet och glädjen. Så också i år – fast jag har faktiskt inte badat idag – det var för kallt i luften helt enkelt. Men om vädret blir bättre kanske jag hinner i helgen!
Nu har släkten varit här – vi har ätit ett härligt midsommarbord med lax,sill, bröd och Västerbottenpaj för att nämna några. Vi har fikat och druckit kaffe, vi har käkat rulltårta och singoallakex, vi har väntat på midsommardans och tröttnat på tjatiga gubben som höll i det, vi har dansat (jag såg utvägen när jag kunde rulla Adrian i vagnen istället!) runt midsommarstången, vi har busat, kramats och käkat jordgubbar och glass, vi har sjungit nubbevisor och druckit snaps. Och nu har alla åkt hem.
Tack för ännu en underbar midsommar släkten! Himlen har som vanlig varit mörkblå men regnet har hållit sig borta – i år igen! Att vara här gör att man kan njuta av de solglimtar som blir, det är viktigt! Jag vet att det kanske tycks vara en tråkigt midsommar utifrån sett och att mina kompisar tycker att jag efter 26 år kanske kan göra något annat. Men jag trivs här. Näset på midsommar är något speciellt!
