Hej! Sen kväll igen, som vanligt tydligen! Jag försökte vara duktig ett bra tag – man blir piggar och orkar mer – men det är inte värt det! Jag är ingen morgonmänniska och jag gillar att vara uppe på kvällarna. Att gå och lägga sig 11-12 och sedan gå upp vid 7, det är hanterbar och det är vad som nog kommer bli min vardag. Eftersom Thaiboxningen ligger så sent (relativt) och vi ofta blir hängandes kvar en stund med streching, eller som idag magövningar+streching så kommer jag inte hem förrens efter 21 och sen duscha, sen käka mat och så är klockan 22.30 och då har jag inte hunnit göra något efter jobbet förutom att träna. Så då vill man skriva lite blogg, läsa lite bloggar, kolla lite andra grejer, eller som idag överföra lite skulder efter Jönköpingsresan till Frida. Det tar sin stund. Och jag försöker att undvika att bli stressad. Daniel blir stressad om han går och lägger sig för sent. Jag blir stressad om jag inte får ”chilla” en stund efter att jag kommit hem – jag behöver komma till ro lite och göra sådant jag tycker är kul – även om träningen är det så är det inte samma sak. Pratade just med Daniel om det idag. Jag är sällan sugen på att gå och träna, även om jag VET att jag kommer tycka det är roligt när jag kommer hem och undertiden för det mesta! Vi tror att problemet ligger i att det är ett måste – träningen börjar 19.15 oavsett om jag är där eller inte. Att gå till gymmet kan man göra när som – mitt i natten om jag så vill. Och jag hade alltid samma problem när jag gick i kören när jag var liten – varje Tisdag våndades jag för att gå iväg till kören, och varje tisdag var jag glad att jag gick dit. Jag har alltså haft den här inställningen i säkert 20 år – jag tror tyvärr inte att den kommer att ändras! Så jag får helt enkelt lära mig att leva med att jag måste ta mig iväg trots att det känns motigt. För jag vet att jag kommer tycka det är kul! Idag var träningen med Anders igen, så det var Kickboxningsinspirerat (långbrallorna på för honom ;) och vi hoppade och ”studsade” runt hela träningen. Jag var väl ungefär lika bra som förra gången, men jag gjorde improvements! Och vi gjorde en dubbelspark i slutet där det gäller att sparka upp andra benet innan det första har landat. Jag klarade den! Det såg säkerligen inte så snyggt ut (garanterat!) men jag klarade det! Och jag måste ju erkänna att man växer som människa genom sådana här träningar med! Både fysiskt, men framför allt psykiskt för det gäller verkligen att kunna ta sig själv på inte så stort allvar. Man gör så gott man kan – jag är inte gymnast och jag har inte tränat karate sen jag var 7. Jag började när jag var 25 och jag konstaterade att träning var okej för 3 år sen – you live you learn, och jag får verkligen acceptera att jag började minst 10 år ”för sent” men samtidigt så ger jag mig inte på att det ska gå – för det gör det – det tar bara tid. Tid som jag till exempel inte gav keyboardspelandet när jag var yngre. Jag skulle ju kunna det när jag började och gick det inte så blev jag förbannad och kände mig misslyckad! Jag tror verkligen att Thaiboxningen är bra för lugnet (hur konstigt det än må låta) och självkänslan. Vi spelade ju Golf i helgen – en sport som mitt temperament verkligen inte är gjort för. Och prestationsångest är alltid en fakta, vilket gör att jag tycker jag är dålig, behöver prestera bättre, bli arg, missar, blir ännu argare, missar ännu mer och så har vi en fin moment 22:loop. Men i helgen gick det faktiskt ganska bra av flera anledningar. Egentligen gick det inte så bra – men jag accepterade ”status” på spelandet, jag omgavs av ett gäng tävlingsinriktade individer som trots det är väldigt vänliga och accepterande – man gör så gott man kan och det är good enough! Jag lyckades fokusera på slagen som blev bra och glömma de dåliga – som thaiboxningen tvingar en att lära sig (ja jag tog ett slag – men jag träffade ett också!) och jag hade fått en bättre kroppskontroll och insett (det är verkligen så!) att jag har höfter som man kan vrida på. Kick och golfsving är inte så långt ifrån varandra som man kan tro – rotation, rotation, rotation!
Efter träningen blev det i alla fall hem och göra lite käk! Low-Carb Carbonara med sjögräsnudlar (18kcal /300g helt sjuk!) och de var väl ingen smak succe, men med tanke på hur mycket kokt potatis smakar så väljer jag gärna dessa istället! Hackad lök, kalkonbacon, matlagningsgrädde, vitlök och parmesan och sen en äggula på det. Riktigt stor portion blev det och inte många kalorier. I like! Blir nog fler sjögräsnudlar framöver (såg ut som glas/plastremsor, men var crunchy!). Jag tror verkligen att sjögräs kommer att bli mycket större som födoämne för människor, och det är ju på G. Det finns stor potential att odla i haven, och göra nytta, de innehåller hälsosamma ämnen. De innehåller lite kalorier och i dagens samhälle är inte ”grovjobbar pasta” något som gemeneman behöver. För vi har kontorsjobb och världens befolkning blir fetare och fetare – att hitta något man blir mätt av som inte är pasta tror jag bara är positivt! Kommer återkomma på mitt bord i alla fall (daniel var väl lite mer skeptisk – men han smakade å andra sidan bara utan sås och då är ju sällan ”basmat” speciellt roligt!). Har även hunnit med lite tvättande av kläder och boxningslindor samt även skickat en förfrågan om resa i sommar. I’ll get back on that… Daniel jobbar stora delar av sommaren så vi får lägga någon/några veckor i början av juli – men vårt kontor är ju i princip tomt under Juli så jag känner att jag behöver mer att pyssla med – därför blir det nog en egen resa sista veckan, om det finns plats!
Nu sova klockan är ju faktiskt snart halv 1 och jag ska väl upp hyfsat! Imorgon blir det jobb, träffa en Ex-jobbar och prata lite om Certex och sen AW/fredagsmiddag med Tilda!