Alltså låt oss prata om den där magkänslan. Den man ska lita på. Den som ska tala om ifall den där klänningen verkligen är the one. Den där magkänslan som ska leda en rätt. Den där magkänslan som alltid hänvisas till som så viktig.
Alltså tillåt mig men – lite fuck magkänslan, vad sjutton är det för något? Okej, när jag ska plocka en godispåse så tar jag det jag känner för – är det magkänslan? Men så fort jag ska ta ett beslut som har någon slags relevans så är det inte magkänslan. Jag kan ju liksom inte bara stänga av hjärnan eller hur?! Alltså kan jag inte ta beslut med magkänslan – det kommer alltid behövas ett logiskt övertänkt beslut. Det är så jag fungerar.
Sen kan jag bestämma mig för att det är det roliga istället för det mest logiska som blir valet – men det är inte magkänslan. Jag lyssnar på den. Den kan få väga in. Men den kommer inte vara grunden till beslutet. Även om jag faktiskt önskade det ibland.
Att go with the flow. Som jag önskar att jag kunde säga screw this, skita i allt och bosätta mig i Byron Bay. Men jag kommer inte göra det. För det är ologiskt! Även om magkänslan skulle säga – säg upp dig imorgon och bli en surf bum, så säger det logiska ”och exakt hur tänkte du försörja dig då och hur länge tror du egentligen att du tycker det är kul? Va? Va!”
Så magkänslan i all ära – men nej, det funkar inte riktigt så. Jag gör det som är logiskt. Sjukt ospännande och icke carpe diem – men så jag. Även om jag gillar det eller inte.
Den där magkänslan, vad är det egentligen?
