#30gånger3
Så var den välplanerade 30 årsfesten över. Den som det kändes som det var år och dar tills den skulle ske, och som sedan bara var där runt hörnet. Ett helt gäng var vi, från minis på 8-månader till farmödrar på 91 år. Det var syskon, kompisar, traineekollegor och hela tjocka släkten.
Vi började festen med fördrink och en tipspromenad utomhus när folk började droppa in – med frågor om min favoritbok som liten, vad Mathilda sa till personen i telefonen när hon var barn och hur länge Eric egentligen läser tidningen. Det var nog lite klurigt, för det tog folk en ordentlig stund att ta sig runt fotbollsplanen där frågorna satt.
Väl tillbaka inne hälsade vi alla välkomna och det var dags för käk. Vi hade fått tips från coachen på cateringen att det nog var smart att ha två sidor av buffén för att inte skapa så lång kö. Men vi tänkte att alla tar väl inte samtidigt. Tips från mig till dig – lyssna på coachen.
När alla ätit, pratat och det hållits några tal, (Tack mamma och moster för fina tal!), var det dags för efterrätt. Det blev kladdkaka med grädde och jordgubbar – enkelt och gott för stora och små.
När discolamporna sattes igång
Efter några timmar började de yttre delarna av åldersskalan droppa av – de yngre och de äldre. För att spara en ganska blandad kompott på mitten som stannade när volymen drogs upp, discobelysningen tändes och starkare drycker plockades fram. Några slängde sig runt i en liten dans, men beer pong lockade fler. Plastkork och små koppar gjorde spelet svårare än någonsin – men mycket roligt trots det.
Instagramramen fick snurra några varv – men det märktes att det inte var ett gäng bloggare på plats. Så här i efterhand hade ju lite färgglada inslag i ramen varit att föredra i ett brunt rum, med dålig belysning. Men vi inuti ramen fick lysa desto mer.
När man inte har mycket bilder från festen – det är då man vet att den varit riktigt bra! Så tack igen för en riktigt bra fest. Nu ska jag njuta av att faktiskt på pappret vara 29 några veckor till – innan det är dags att även juridiskt passera 30-strecket och – vaddå – bli vuxen?!
Och så klart de här två – de som jag firade 30 med! Även fast vi inte verkar ha lyckats fastna i samma ram!
