Browsing Tag

vikt

Våg, BMI, Pepparkakor och vacklande självförtroende

10 januari, 2017

Släng vågen åt helskotta – hur många gånger har vi inte hört det! BMI är skit, tränar du mycket får du fetma! Socker är också skit! Och glöm inte att äta dig mätt!

Så här:
Jag åker upp till Åre imorgon. För att hyra längskidor behöver man liksom veta sin vikt för att få rätt spann på skidorna. Efter en tuff vår och höst träningsmässigt har jag undvikt den, vågen alltså.  Jag har lyssnat på body-positive förespråkarna och känt mig nöjd med mig själv. Visst var väl smaljeansen som blev för små ett tecken. Men tänkte att jag kommer igång igen.

Nu är det visserligen kväll och troligtvis någon form av tjejvecka så vikten kanske är på max. Men det diffar ändå 10 kg från när jag åt som bäst och tränade som mest.

Käka sallad för fan!

Sambon tröstar och säger att du menar när du inte åt något, tränade massor och var sur jämnt. Ja då – precis då menar jag. Då när vår företagshälsovård sa jag kan inte tänka mig att du vägt 10 kg mer! Nej tråkigt för dig – I’m back.

Kanske är det lite mer muskler, men knappast 10 kg. Det här inlägget är jobbigt att skriva, men ändå så välbehövligt. För jag vet att jag inte är själv. Oavsett hur många gånger jag säger att jag inte bryr mig så kommer jag att bry mig. För det är fan svårt att inte göra det. Även om jag för det mesta är gladare nu. Och det borde väl verkligen vara det som spelar någon roll – om något.

Om man käkar pepparkakor, fortfarande rör på sig för hälsans skull och är glad. Visst fan är det bättre! Det inser ju jag också. Ändå säger hjärnspökena att jag på något sätt är bättre i de mindre jeansen. För att det är också ett mål. Mål är ju så viktigt, helst ”S.M.A.R.T.A”-mål. Det lär vi oss hela tiden. Sätt mål, gör de mätbara, sikta högt och kör. Och vad är inte mer mätbart än ett par jeans eller en siffra på vågen?

Pepparkakor - inte BMI-problem

Så jag frågar mig – vad är tjock? De säger att jag inte är tjock. Men har man varit tjock, eller rund, eller mullig, eller kalla det vad du vill  så kommer du alltid vara mentalt fet. Jag vill ha något svart på vitt som säger: är det Okej eller Nej. Men det finns liksom inte. För tränar du för mycket, köttar på dig massa muskler och deffar järnet så kan du ändå vara fet. Ja – enligt BMI alltså. För där är vikt – vikt, oavsett om det är fett eller muskler.

Vi lär aldrig få något svar svart på vitt vad som är normalt, varken när det gäller vikt eller något annat. Det är kanske där hela problemet ligger. Att vi söker efter det som är normalt. Som vi tror är normalt. Men trots allt är det ju bara oss själva vi kan vara säkra på att vi ska leva med resten av liv. Var ditt eget normalt!

Ett tips – den här tjejen är så cool, Fiiaan, som verkligen försöker sprida det där positiva kring våra kroppar. Skit i vågen. Skit i det obefintliga thigh gapet. Skit i BMI och skit i kroppshets. Var lycklig.

Nu ska jag ta mina extra kilon, min Peak-jacka i XL och fucking rocka Åre. För jag vet att jag är starkare än den där bittra saken som muttrar på min axeln! Och det är du också!

Stel som ett kylskåp

11 mars, 2015

Det är ingen nyhet, jag är stel som ett kylskåp! Dagens yinyogapass gjorde mig kusligt medveten om det. Jag vet att det ska vara ”skönt efteråt” ”avslappnande” och ”mindfullness” idag kändes det tyvärr bara mest jobbigt. Vi körde höfter, det jag behöver mest och det jag får absolut mest hets av! Blir galen att jag är så stel! Och att jag har så lite tålamod –  jag borde vara stolt att jag är där men känner mig mest frustrerad över att jag är yngst och stelast. Dumt att jag kom på att jag skulle göra något åt det för 15 år sen! Tror att jag föddes stel! Men förhoppningsvis så är det bättre imorgon, och de säger att det sitter mycket känslor i bindväven (bullshit eller ej) men i vilket fall som helst kände jag mig helt off efter yogan. Tur att jag har en sambo som kan får en att känna sig bättre.

Och så klart – för att gå emot alla PT-fias råd så lyckas jag göra dieten samtidigt som det är massor på jobbet! Mindre bra kombo. Men som jag skrev igår, resultaten börjar uppenbarligen synas och jag är envis och tänker hålla i så länge jag bara orkar. 12 veckor och minus 10kg är planen – vi får se. Gäller att försiktigt trappa upp sen, tänker inte låta detta bli någon jojobantning och är det så att jag inte tappat 10kg efter 12 veckor så fortsätter jag ett tag till. Men jag tänker sluta köra Lifesum appen efter 12 veckor när den prenumerationen går ut. Är helt säker på att den kan /kommer ge en skel syn på mat och jag måste tillbaka till normala tankar kring ätande efter denna period. Men jag ser det som lärorikt att se vart kalorierna kommer ifrån, och jag har vant mig vid mindre portioner, vilket jag tror var viktigt för mig. Håller tummarna för en fortsatt lyckad period. Men, jag kommer att göra några undantag och jag tror det är hälsosamt. Mamma fyller år i helgen, så det blir indisk mat på lördag kväll och någon tårtbit på söndag. Nästa vecka åker vi till fjällen över helgen och då blir det ”ät med förnuft” men troligen inte kaloriräkning kommer ändå åka bräda hela dagen så lär göra av med en hel del kcal i alla fall, kanske slinker ner någon afterski-öl med. Veckan efter det är det påsk och jag inser att det är dumt att ”vägra sig själv” något gott alla under denna tid, så troligen blir det okej att äta några bitar påskgodis den veckan. Jag vet att det blir en hel del undantag, får se hur mycket stake jag har att hålla mig borta från sånt, men tror ändå det kan vara klokt att sätta livskvalitet framför 3 veckor till innan resultaten är de önskade. Det viktiga är att jag vet att dessa är undantag och inte bara svepskäl för att jag inte känner för det mer. Har läst tillräckligt många bloggar där man säger att jag går på diet, men jag bara måste baka den där kladdkakan -sorry det kommer inte fungera! Det finns alltid orsaker till att fuska – vet man om att det kommer påverka resultaten fine – men då får man inte gnälla igen en vecka senare. Vilket jag även ska försöka intala mig själv! 

Detta är förvånansvärt psykiskt och jag är ledsen att detta blev ett klagoinlägg om dieter – men det kanske kan hjälpa någon annan att inse att det kommer inte hända av sig själv det är en jädra massa träning (försöker hinna med 5pass i veckan + promenader till så många ställen jag kan) och rätt kosthållning. Men många har gjort det innan och det går om man vill. Hade nog också varit lättare om man var större från början, sluta äta 4chipspåsar i veckan, grattis -5kilo! Det kommer inte hända,jag äter aldrig chips, tycker inte ens det är gott sådan tur är. Godis däremot saknar jag men har redan innan ätit med respekt. Målet är alltså 172cm och 69,9kg ska bli 172cm och 60kg. Vi får se – i lördags var det 66 så går åt rätt håll! 6 to go och sen den största utmaningen – ligga kvar på 60! Kräver mindre strikt kaloriintag, men fortfarande en bra avhållsamhet från sötsaker!

Nu är det dags att sova –  stress är aldrig nyttigt och skönhetssömn är viktigt! Tillbaka med nya tag imorgon! 

Dagens gröna Té