Jag tror att alla förkylningar som jag inte hade förra året kommer tillbaka i år. Här sitter jag under filten och torrhostar och nyser. Mysigt värre. Alltid värre på kvällarna som vanligt.
Imorse efter en ordentlig natts sömn så kände jag mig ändå ganska pigg. Men hostan, som den här förkylningen började med, sitter långt ned i lungorna och är inte alls mysig. Egentligen hade jag tänkt mig köra lunchpasset på Fresh Fitness idag. Ni vet Crosstraining Arena-passet som jag brukar köra. Men jag insåg ju redan igår att det nog inte skulle bli aktuellt.
Och nej, det var inte alls aktuellt när lungorna skorrar (älskar det där med kombon astma+förkylning, som att det inte är jobbigt ändå (antar jag!)). Så jag gjorde precis det som jag peppade för igår på Instagram (@daysbyju) – lunchpromenad.
Sol på näsan känns som vårens hashtag! Efter att ha slängt i mig måndagslunchen (ni vet den som kompenserar lite för dåligt samvete efter helgens tårtkalas och hemgjorda pizzan) så tog jag bilen några kilometer till Ensta-spåret. Hade 5km spåret som mål. Och så fick det bli.
I resten av världen (kändes lite så) hade snön smält bort, men just i spåret var det fortfarande väldigt isigt, snöigt och där det var som bäst blött och slaskigt. Men solen lyste och för första gången på länge var det skönt att gå utan mössa och vantar vissa stunder. Halsduken fick däremot vara på och värma halsen.
Fem kilometer slaskvandring var däremot ganska skönt. En snabb lunch och nära till spåret gjorde att det hela drog ut ungefär 15 minuter längre på lunchen än vanligt. Helt klart värt att jobba in såhär på kvällskvisten.
Ensta-spåret är mina gamla ”hoods” och har avverkat ett antal löprundor här när jag bodde i Täby. Skönt att få slira runt lite här. Sen är det ju något med den där aktivitetspausen mitt på dagen. Gör så himla mycket för min koncentration efter lunch. Att jag inte insett det tidigare!
Nej nu ska jag mysa ner mig med en bok och en kopp thé och kurera hostan!
