Med grå himmel och regn var första dagen på sköna Maj, kanske inte riktigt vad vi hade räknat med. Men Valborg bjöd i alla fall på både sol och kallt väder – precis så som det ska vara. För om man inte fryser in våren, och Valborg, då är det ju faktiskt inte vår på riktigt.
För min del var Valborg som vilken vanlig arbetsdag som helst till att börja med. Telefonmöten och en hel massa skärmtid. Men strax innan 16 rullade Camilla in på gården, Daniel började preppa grillen och inte långt där efter var gänget samlat runt Webern med diverse köttbitar och hungriga magar.
I år hade vi verkligen tagit till med tiden, för förra året lyckades vi bara se den falnade brasan. Kolet som var kvar på botten liksom. (Men det är ju i och för sig nästan också tradition…) I år hade vi dock gott om tid och fick både lyssna på kören och se när brasan tändes. Däremot hade det nog regnat lite väl mycket på brasan så den ville inte alls brinna så bra – och rykte mest.
Valborgselden, från den bra, men rykiga sidan
Valborgsbrasan aka rishögen, från andra sidan.
Valborgs minsta gäst, Esther snart 2 år, tyckte inte alls att själva valborgsfirandet var så värst underhållande.
Liten Valborgsfirare
Efter brasan begav sig de flesta hemåt, och vi rullade tillbaka ”ut i skogen” och tog en öl och spelade lite spel. Alla gäspade och vi konstaterade att den där fylleslagen som alla pratar om är long gone.
Fördelen var att vi vaknade utsövda och pigga imorse. Efter slappande i favoritfåtöljen med en bok (jag kan numera allt om Säker Stil) så blev det invigning av ”sköna Maj” – med ett löppass. Imorgon är det jobbmöte hela dagen i Stockholm. Tre dagar till nästa helg. Nu kör vi!
