Här om dagen när vi hade lyckats så bra med allting annat i Tokyo City Center, avslutade vi kvällen i ungefär samma tecken. Någon dag innan hade vi nämligen vandrat genom Shinjuku och diskuterat att vi verkligen borde äta Yakiniku när vi är i Japan. Och faktiskt stött på en restaurang som såg både trevlig ut, som hade en stor skylt om Yakiniku och som hade en slogan på Engelska. Mycket lovande!
Så efter vår tur till det stängda kejserliga palatset så bestämde vi oss för att åka tillbaka till Shinjuku för middag på Yakiniku-stället. När jag tänkter på Yakiniku, alá svenska termer så ser jag framför mig någon typ av skav, i någon typ av sås, till exempel terriaki-sås. Efter lite efter forskande här ikväll är det tydligen inte alls vad det betyder på Japanska, utan Yakiniku är helt enkelt grillat eller stekt kött på Japanska. Lite olika förväntningar till att börja med kanske.
När vi kommer in på vår utvalda Yakiniku restaurang visar sig det första felet vara att det som vi trodde var en restaurang med hyfsad engelska kunskap och engelsk meny, var en restaurang (eller i alla fall en servitris) med väldigt dåliga engelska kunskaper. Efter att ha fått en Japansk Meny med några engelska rubriker, gestikulerar vi lite efter en engelsk meny och de lyckas faktiskt leta fram en. Del för del visserligen. Först får vi en med drinkar. Sen en med Special meny. Och successivt några fler lappar. Men den med själva ”kött-menyn” verkar liksom ha kommit bort.
Det grannarna bredvid äter ser gott ut så vi försöker med att peka lite på grannarna och säga ”same”. Fungerar inte. Vi prövar att peka lite mer på grannarna och på oss och dessutom översätta ”samma sak” till Japanska på google translate. Fungerar inte heller. Daniel prövar att översätta ”we like meat” till Japanska och det går väl fram lite grann kanske. Servitrisen pekar på en rubrik som heter ”specials” och under det sirlon steak. Vi lyckas fråga om den är rå (då menyn även har en rubrik som säger fresh meat och bilder på råa köttbitar) – hon viftar lite att den inte är det.
Eftersom menyn också innehåller ”meat organs”,vilket ju vem som helst blir sugen på – eller? Så tänker vi att vi sprider våra ägg lite och beställer något annat med. Mer på menyn under ”fresh meat” finns meat sushi, och något mer som hon rekommenderar. Hon viftar lite mer som om det inte är rått kött. Okej, sushi med kött kanske är bra. Vi prövar. Så vi beställer ett safe card – sirlon steak och en meat sushi.
Först får vi in skålen nedan. Wasabi, soya, och en typ mosad kål-boll i soya, och en citron. ”For the meat” gestikulerar servitrisen. Okej!
Sen kommer Sirlon Steak:en, som ska grillas på vår lilla bordsgrill. Sirlon Steak i västvärden är ju oftast en fet köttbit. Inte riktigt här! Här pratar vi två stycken tunnare-än-en-lövbiff-bitar (mer carpaccio) som servitrisen grillar på 15 sekunder. Sen gestikulerar hon att vi ska doppa köttbiten i den råa ägggulan som nu ställts fram. Okej. Jag tar köttet, doppar ner det i äggulan med pinnarna och försöker sedan äta det i två tuggor med pinnarna. Det går sådär och biten är så liten att en tugga liksom är allt den räcker till. Vad var det exakt jag skulle doppa i grejerna på bilden alltså?
Sen kommer meat sushin in, det är alltså två sushibitar, men istället för fisk ovanpå ligger här alltså två råa köttbitar. Daniel ser måttligt sugen ut och jag tänker att äter man rå fisk och carpaccio så kan man väl käka köttsushi. Så jag anmäler mig frivillig till båda bitarna och de smakade faktiskt helt okej.
Men vi har alltså på sådär 15 minuter lyckats beställa 2 tuggor sirlon steak, och 2 sushi bitar. Det enda som gick fram ordentligt var min beställning av en öl. En Öl kan man fasiken beställa vart som helst – det är liksom universellt, det bara funkar! Men vi inser den här restaurangens begränsningar och att det kommer kosta skjortan och vi kommer få äta diverse konstiga grejer om vi ska bli mätta här. Så vi bestämmer oss för att avsluta besöket redan där. Alla runt omkring oss som sitter med lite vin, småpratar och har sina ”Yakiniku”-bitar måste undra vad vi pysslade med. Vräkte i oss finköttet i en tugga (pinn-kontrollen klarar verkligen inte finlir på nivån att dela kött, nere i en äggula!) och sedan gick.
Själv var jag skapligt nöjd ändå efter i alla fall lite mat och en öl, medans Daniel var vrålhungrig och vi avslutade därför kvällen på Burger King. Jag med en Melon Float och Daniel med ett hamburgarmål, vilken avslutning på finmiddagen!
Men så kan det gå när språket inte riktigt går hela vägen fram!
No Comments