Simningen har flyttat inomhus för året. Förra veckan var första passet i Thomasbadet för hösten. Neopren-sockor, tjock huva och handskar fick vila i garderoben i höst. Efter semestern, när jobbet drog igång som en sockerstinn treåring, hamnade utomhussimningen i skymundan. Och sen var det ju halvmaratonet som hade fokus.
Så ja, dagarna blev kortare och temperaturen droppade och jag hade inte lyckats med en vettig simning förrens innan semestern. Där någonstans insåg jag att ta tillbaka de där sista utomhusveckorna för simning, var möjligt, men inte eftersträvansvärt. Jag behövde mitt jädrar anamma till andra saker. Att ta på sig våtdräkten och hoppa i en kall sjö fick helt enkelt vänta till nästa säsong. Med åren har jag ju ändå insett att även om vi har en lång vinter framför oss, så går det förvånansvärt fort ändå. Tänk, snart är det ju jul igen!
Därför flyttade jag in simningen till inomhuspoolen förra veckan. Jag hade tidigare funderat på att köra ett träningsschema över vintern för att förbättra simningen, men jag kände att förra veckan behövde jag bara få igång simkroppen igen. Likadant kände jag idag. Ville bara plöja längder och få in känslan i kroppen igen. Tänka på tipsen från förra höstens kurs i simning. Så det gjorde jag.
Då mot nu
På gymnasiet använde jag en osedvanligt lång, och konstigt placerad håltimme, för att passa på att simma. Istället för att bara hänga kvar i skolan och göra ingenting. Jag vet att jag då simmade 1 km, alltså 40 längder och det tog mig ungefär 40 minuter om jag inte minns fel. Idag bestämde jag mig för att avverka 2 km, alltså 80 längder. Jag landade in på en sluttid på dryga 40 minuter. Jag simmar alltså dubbelt så långt nu, på samma tid. Det känns riktigt bra!
Visserligen är det olika simsätt, jag simmade alltid bröstsim på gymnasiet och nu crawlar jag hela vägen. Men, för att vara rättvis så har jag faktiskt lärt mig crawla. På gymnasiet kunde jag inte crawla (och tanterna i bassängen hade nog inte enjoyat om jag försökt). Men när vi flyttade till Strängnäs och Mälaren blev granne har jag lärt mig. Det gick förvånansvärt enkelt. Många verkar ju ha stora bekymmer med mörka vatten. Men nej, det är hemma. Så nu crawlade jag alltså 2km på samma tid som jag då tog på mig att simma 1 km. Det känns bra.
Då ska det också tilläggas att jag inom den här tiden försökte mig på att lära mig voltvändning. Nej, det var inte vackert och jag var så glad att det var lite folk och jag hade en egen bana, för då kunde jag göra sega, fula vändningar helt själv. Man måste ju börja någonstans. Och visst gick det bättre 40 vändningar senare. (Den grunda sidan av bassängen får vänta till senare…)
Dubbla distansen – samma tid! Yey.
