Browsing Tag

Thaiboxning

Vem behöver rouge?

3 oktober, 2017

Ha på lite rouge för att få en härlig färg och lyster på kinderna.

Jo tack – slåss i över en timme så behöver du inte det!

Vem behöver rouge?

Jepp, idag blev det thaiboxning igen. I princip en timme sparring, inget jobbigt alls. För att sedan avsluta med 10 roundhouse på varje sida. När man då tror man är klar ska det toppas med superhöga knän mot mits och squats. Dessutom i ett rum där allt syre var slut för länge sen. Jobbigt. Minst sagt.

Men som alltid. Roligt! Var länge sedan jag körde ett pass med Stefan. Men jag gillar de verkligen. Sådär riktigt köttigt jobbiga. Inte massa svåra kombinationer utan enkla vettiga slag och sparkar. Precis min typ av boxning. Så nästa gång någon säger ”Rouge?” svara ”Nej tack, jag tränar boxning?”.

Annars då?

Jo tack, det känns som jag börjar landa lite igen den här veckan. Var väldigt mycket flängande i September och saker att ordna upp. Det är fortfarande mycket grejer. Men inte lika mycket resor och konferenser och det känns som att en del saker, både på jobbet och privat börjar gå i lås. Renovering av badrummen börjar bli färdigt med vad vi ska ha. Bara lite lister och ritningar kvar. På jobbet börjar äntligen Salesforce-historien närma sig någon slags closure, vilket känns riktigt skönt. Än är vi inte i mål så ska väl inte ropa hej. Men som min kollega brukar säga Vi har aldrig varit närmare än så här.

På träningssidan så blev det lite Yoga i måndags, lite thai idag och imorgon ska jag iväg till sjukgymnasten med mitt knä. Som på något magiskt sätt verkade må mycket bättre så snart jag bara fick höra att det inte var något fel på det. Placebo någon? Eller kanske snarare bevis på hur mycket psyket påverkar. Sjukt! Men i alla fall så känner jag av det i bland och med långa ben blir det rätt vingligt runt knäna. Så imorgon är planen att jag ska få ett program med övningar som ska stärka upp knät. Förebyggande träning är ju aldrig fel. Wish me luck!

Grisboxning och grisskära lindor

20 september, 2017

Efter förra veckans vila och lugna träning så var det dags att linda händerna igen igår.Efter en hektiskt dag med tidig morgon, massa möten och mycket klurande kändes axlarna spända och hjärnan mosig.Att boxning kan vara avslappnande kanske inte är det första man tänker på. Men att dra på shortsen, linda händer och peta in tandskyddet är som att gå in i en zone. En bubbla. Där fokus enbart är på slag, sparkar och försvar. Mindfullness deluxe.Vår tränare Anders håller väldigt sällan våra pass men när det händer köttar han ofta användbara, hårda tekniker. Som igår. Grisboxning, som jag matchade med grisskära lindor.

Grisboxning – what?

För er som förstår boxning är alltså grisboxning det där jobbiga avståndet när man är för nära för att kunna slå ut fulla slag, men för långt ifrån för att gå in i clinch.

Vi övade skydd på detta avstånd.Att bryta en attack. Att vara bekväm och komma tillbaka starkt. Sen avslutade vi med lite hederlig sparring.

Kändes äntligen som jag fick ur mig ett riktigt vettigt pass och frankly, jag älskar det där grisavståndet. Det är köttigt, svettigt och hårt!