Alltså vilken morgonsol! Ni som läst den här bloggen ett tag, eller känner mig vet att jag absolut inte är någon morgonmänniska. När jag dessutom är genomförkyld brukar jag vara om möjligt ännu mindre morgonmänniska. Men i morse. Klockan ringde klocka 7, jag var väl trött, men inte död, och jag kunde andas. Det mysigaste av allt, solen lyser in genom fönstret och lyser upp det vita täcket och genom fönstret ser jag en klarblå himmel.
Det är ju så mycket lättare att vakna till solen. Mörker på kvällarna, visst, men ljuset på morgonen, vilken skillnad det gör! Till och med morgontrötta jag ogillar morgonen lite mindre när det är så mycket mer välkomnande än bäcksvart, regnig stockholmsmorgon.
Från här om veckan när vårsolen tittade fram på lunchen
Hann med en promenad på lunchen i solen med, fånga upp lite extra D-vitamin är inte fyskam. Även om det förvisso inte verkade hjälpa mot förkylningen som jag drog på mig ändå. Det typiska är ju att man alltid blir förkyld när man inte hinner. Eller är det kanske så att jag helt enkelt aldrig hinner?
Som jag skrev igår är det dags att trycka ny katalog snart för Certex, men allt vad det innebär. Därför är det fulltupp nu att implementera förändringar och korra material. Imorgon och på torsdag är det dessutom indesignutbildning på Lexicon, så jag har två dagar som jag inte kan jobba med katalogen på. Så det blev en lång dag på kontoret.
Sen blev det en vända förbi ICA och införskaffa grillad kyckling och broccoli, kvällsmaten blev alltså grilladkyckling med wokad broccoli och rödlök. Vår favvo av snabbmat om någon missat det. När man är förkyld så tycker man också som bekant lite synd om sig själv. Det är också, troligtvis bekant det med, onyttigt att tröstäta. Så om jag nu ändå ska pyssla med det kunde jag åtminstone tröstäta något med näring. Så jag slängde ihop nyttiga chokladbollar (recept här) – alltså detta är verkligen det recept på ”nyttiga” bakverk/godis som ligger närmast originalet. För min del kan jag lika gärna käka dessa som de gjorda av bara smör och socker – pretty much the same! (Även om jag såklart inte skulle tacka nej till vanliga chokladbollar heller. Daniels lillasyster är för övrigt grym på vanliga chokladbollar – perfekt storlek, perfekt konsistens och perfekt smak!)
