Någonstans i min kärlek till Norrland blir det som kallas ”snökaos” i Stockholm enbart ironiskt.
Nog blir det kaos allt, igen tvekan om saken. Men mängden snö beror det sjutton inte på, snarare folks oförmåga att byta till vinterdäck. Denna ständiga överraskning i Sverige – att det blev vinter i år också! Folks,det blir det! Varje år! Vi bor i Sverige!
Men det som vanligtvis tar oss 1.15 tog idag tre timmar! Tre timmar! Det är tid jag inte är bredd på att lägga på att pendla. Det komiska är att alla stockholmare tror att problemet ligger i att ta sig till den ”civiliserad storstaden”. Men icke. Fram till strax innan Stäket rulla allting på jättefint, om än med försiktighet då åtminstone såg en bil som åkt ned i diket. Men innan Stäket – baam, tvärstopp. Resterande 1,5 timmen var det som kanske tar 15 minuter när det flyter på.
Folk som inte bytt till vinterdäck lät domen från kollegorna som också hade det segt till jobbet. Jösses. Det kan bara bli bättre nu hoppas jag.
Sen fortsatte jag kaoset med det här på Arlanda nu ikväll.
Igå låg systemen nere, idag var det snö och små förseningar som hopat ihop sig till sista flighterna. Kollegan blev kvar i Göteborg, själv lyckades jag, om än sent faktiskt ta mig till Kiruna.
Här kallar de det inte snökaos. Här är det bara vinter! Det kändes som att komma hem trots att jag bara varit här på förbifart någon enstaka gång. Norrbotten alltså. Mötte upp mig med -20 grader och den där härligt knarrande snön!
Kiruna borta lider i alla fall inte av trafikkaos och parkeringsproblem. Skönt det!
Imorgon blir det mässa, och mössa!
