Idag har vi firat lilla julafton, ett underbart kaos kan man lugnt sammanfatta det som. Möjligen även det mest effektiva preventivmedlet på länge. Let me explain.
Vi har som tradition att i släkten att träffas varje år på julafton. Sedan båda kusinerna fått barn har vi firat varannat år på julafton och varannat år på juldagen. För att barnen ska få fira med både ”mammas” och ”pappas” släkt. Så idag var det alltså dags för lilla julafton. Jag, min mamma och pappa, min moster och morbror, mina båda kusiner och deras fyra barn och min plast-farmor (som egentligen bara är mina kusiners farmor, men hon får räknas in som min med). Fyra barn kan tyckas lugnt men med en skara från 9 till 2 år är det minst sagt fullt hus.
Inte direkt ett lugnt full hus utan ett han-bet-mig-så-jag-slog-tillbaka-och-varför-får-hon-ett-större-paket-än-mig-och-jag-vill-låna-din-telefon-och-jag-tänker-inte-äta-det-här-buuuhäääää-inga-batterier-i-den-här-var-är-han-nu-jag-vill-ha-den-där-släpp-min-julklapp-kind of day.
Mycket söta, men de låter som en hel mini-cirkus. Fem timmar var en alldeles lagom dos av de små ligisterna. Så klart sagt med glimten i ögat, jag älskar de små liven. Men de är f*n jobbiga också. Jag är mycket kluven i frågan. Och ja, en daglig dos av mini-cirkusen kan eventuellt vara det bästa preventivmedlet på länge.
Utöver det så har jag suttit med skrattet i halsen några gånger och föreställt mig hur vår släktmiddag filmas till nästa julfilm. Husets farmor som inte hör något. Jag som vinkar som en galning och skriker några ord för att hon ska försöka lyssna. En tomte som promt måste sitta bredvid sin mamma. En liten men ack så bestämd tjej som ingående ska berätta en viktig historia till kusinen som försöker berätta en annan för mamma. Medans moster försöker överrösta alla med att dörren är trasig. Och pappa som glömmer glasögonen och häller gravlaxsås på skinkan. Jösses. Vilket gäng.
Men det är våra julmiddagar och de är så det ska vara. Det var en mysig juldag!
Hur är det på era tokiga släktmiddagar?
