löparklocka

Vardagsmotion, som många andra hälsotermer sjukt uttjatat och sjukt viktigt.  Jag kommer till kärnan om vardagsmotionen lite längre ned, ska bara leda er dit med en liten story om pulsklockor först!

Som typ resten av Sveriges befolkning kunde jag i höstas inte motstå att köpa ett träningsarmband, eller aktivitetsband som de också så fint kallas. Jag hade länge funderat på att köpa en löparklocka, men gillar verkligen inte bröstbanden med en stor plastklutt fram och de hamnar alltid mitt under resåren på sportbh:n och liksom trycks in mellan revbenen. Och till råga på det så får jag de oftast inte att funka. Så därför hade jag länge varit på jakt efter en pulsklocka som mätte pulsen på något annat sätt. Motorola släppte en i USA som mätte pulsen i örat. Men den kom nog aldrig till Sverige och verkade floppa. Sen fanns det några som var mer medicinskt inriktade som inte heller kändes helt rätt. Däremot så var jag länge inne på att köpa TomToms Runner (versionen för triathlon som även funkade i vattnet) men den var så himla stor och jag har så små handleder.

Så som många andra saker jag överväger att köpa så blev det liksom aldrig av. Sen kom Fitbit med sin Charge HR klocka, som alltså mäter pulsen på handleden, steg etc. och har en inbyggd pulsmonitor. Kusinen hade köpt Surge, den stora varianten med inbyggd GPS, men eftersom jag alltid använder Runkeeper när jag springer kändes det onödigt med en extra GPS funktion. Därför slog jag till i höstas och köpte Fitbit Charge HR inte på tok för stor för min handled men ändå med möjligheten att visa pulsen när man springer. Kanske inte optimalt då displayen är så liten, men möjligheten finns och det uppskattar jag. Själva intervallpassen med mera har jag inget behov av att få in i klockan utan Runkeeper räcker alldeles utmärkt för det.

Så i höstas blev jag alltså med aktivitetsband. Tanken var egentligen först att bara använda den till just löpningen. Men det gled snabbt över till att bli till jobbet och på fritiden med. Däremot använder jag den inte när jag sover, även om man kan mäta sömnen med den, känner att så bra känns det inte att alltid ha ett grönt ljus mot armen – man vet aldrig vad man får cancer av. I alla fall tycker jag armen ska få vila lite och sängen vara teknikfri. 10 000 steg ligger inne som det dagliga målet i Fitbit – det motsvarar någonstans mellan 6km och 1 mil beroende på hur stora steg man tar.

Som den äkta kontorsråttan jag är, men förvånansvärt lite saker att göra utanför mitt eget kontor så går jag skrämmande lite. Inte många 100 steg om dagen där inte. Men däremot går jag till jobbet, fram och tillbaka som är cirka 1,2 kilometer enkel väg. Så grovt räknat tar det ungefär 10 minuter dörr till dörr. Sen ligger Combat precis vid jobbet också, och Fresh Fitness, så alla mina eftermiddagsaktiviteter ligger ca 1,2 km från hemmet. Däremot har jag väldigt sällan träningskläder med mig till jobbet och går hem och käkar något mellanmål emellan. Därför blir det 4 runder på 1,2 km mer eller mindre varje vardag. 4,8 km totalt. Och så lite småsteg på jobbet. Då skramlar jag ihop de där 10 000 stegen, utan att överhuvudtaget räkna in den vanliga träningen.

Det är ingenting jag tänker på i vardagen. Men nu under jul blev det så tydligt. För när jag var ute och gick långpromenader, visserligen med högre tempo och där med större steg, så tog det liksom 1,5 timme att gå in de där 10 000 stegen. Det var dessutom mer eller mindre den aktivitet som jag lyckades samla ihop under dagen eftersom jag var förkyld. Jag hade alltså med ett ”träningspass” bestående av att gå ut och gå bara samlat ihop min annars vardagliga vardagsmotion. Det är lite intressant!

På vardagarna så är ju detta bara transportkilometrar, sen är ju Thaiboxningen själva träningen. Det har fått mig att inse vikten av vardagsmotion. Hur små förändringar faktiskt kan göra stora skillnader!