Downhill – så himla roligt. Prylsport delux med 500 grejer att ta på sig innan man kan ge sig av i backarna. Men när man väl är där – glädjen.
Vädret
Vi hade inte kunnat valt en bättre helg för att köra downhill. Det var klarblå himmel och superfint. Dessutom var det fortfarande lågsäsong och därför relativt lugnt i backarna (inte för att jag har något att jämföra med, men ändå!) Det var ju trots allt våren 2018 så det var brutalvarmt, och svettigt innanför skydden. Men hellre det än regn. Dessutom gjorde ljuset att det inte blev så mörkt och dunkelt i skogen och det var en fördel!
Hyra Downhillcyklar i Järvsö
Prylsport som sagt och vi hade ingen koll på vad man behövde. Vi bokade via JBP – Järvsö Bergscykelpark och fick till och med ”stödfråga” vilken storlek på cykel vi skulle ha. Stenkoll liksom. Men det gjorde ju ingenting. Väl på plats hämtade vi ut vår utrustning på Bergshyran, som låg i samma hus som hotellet, vilket var supersmidigt. Dessutom var vi nästan de enda som var där när vi skulle hämta ut grejerna så det var lugnt och bra service. Grejerna var också välservade och hjälmarna fräscha. Det kan ju dock berott på att det var i början av säsongen. Men vi var supernöjda.
På med full mundering – överkroppskydd, med ryggskydd, bröstplatta, axelskydd och armbågskydd. Ben och knäskydd. Intergralhjälm, glasögon och handskar. Och liftkort såklart!
I väntan på första åket
På toppen av Järvsö backen – redo för lite Downhill
Intro till Downhill
Vi var kloka nog att ha bokat en introduktion till Downhill – och jag kan verkligen rekommendera alla som inte cyklat förut att spendera 150kr på att få någon som förklarar hur cykel funkar, hur man åker lift och vilka backar som det är bra att börja med. Helt klart värt. JBP 100 är det som ni ska boka i så fall. Sen finns det en JBP 200 – där får man lära sig hoppas bland annat.
Vi började med att cykla leden Monica – en grön backe med en hel del sand. Inte speciellt brant, men ändå lite trixig om man inte kört innan. Daniel klarade den här utan problem sista dagen, medans jag fortfarande tyckte den var lite utmanande. Största delen i det var just att det var sand i kurvorna. Med en liten sladd genom kurvan var det säkert inga problem. Men jag har ju aldrig sladdat med cykel. Det får helt enkelt bli sommarens projekt. Men ja Monica är lätt och där är det bara att ge sig ut.
Vi gick introkursen med ett gäng tonårsgrabbar och såklart skulle det ju ta i från tårna. En vurpade in i en sandhög redan första åket. Ja, så det gick att åka omkull även på Monica.
Att åka lift med Downhillcykel
Att åka lift med en downhillcykel har jag redan fått många frågor på. Hur får man liksom upp den på berget? I Järvsö så var det tvåsitts-stolsliftar. Där tar du helt enkelt med dig cykeln fram till liften. Väl framme i liften sätter du dig ned som vanligt och låter cykeln rulla med. Sen drar man helt enkelt in sadeln mellan två pinnar på sidan av liften. Sen hänger cykeln så nöjd längs sidan av korgen tills man kommer upp och rullar av den. Kan du åka lift med snowboard – no worries – att åka med en downhillcykel är en piece of cake i jämförelse.
Att åka lift med Downhillcykel
Blåa downhill backen Barbro
Favoriten på hela resan – den blåa backen Barbro. Vi verkade inte heller vara ensamma om att tycka det. Så himla skönt flow. Lagom mjuka kurvor, backar som man kunde lätta lite över och stenar som var lagom utmanande. Var man en duktig åkare kunde man lätt trixa i Barbro, eller gasa på som en galning. Vi åkte Barbro ett gäng med gånger under vår helg och det var verkligen en backe som man lärde känna Downhillcykeln och åkningen i. Kittlar dödsskönt i kistan!
Manolito och Malin – blåa backar i JBP
När vi väl kände oss säkra i Barbo gav vi oss på Manolito. Här kan vi snacka utmaning. Plötsligt kör vi smala stigar med riktigt, riktigt kraftiga svängar. Inte stora branta, utan skarpa. Sådär så att jag undrar om jag ens kommer emellan den där stenen och stubben i svängen. Samtidigt måste man ha tungan rätt i munnen så man inte råkar hamna i en röd ”drop zone”, där man inte vill råka flyga ut utan kontroll. Vi prövade en bit av en röd backe av misstag – det var ingen höjdare, åkarna bakom tyckte nog vi var liiite ivägen. (Sådan tur var så var det vara en väldigt kort bit!)
Lite avskräckt av trixigheten i Manolito var jag lite nervös att åka ner i Malin som såg betydligt brantare ut. Och ja, det var läskigt första gången och jag försökt prata lugnt till mig själv och plocka ner mig från backen. Det fungerade. Riktigt bra faktiskt. Tankesättet att tänka ”hej rädsla, dig känner jag igen – men det är ingen fara” fungerar utmärk. Hela poängen är alltså att man känner igen känslan i kroppen när den vill bli rädd, men bara noterar den som en känsla och sen släpper den. Fungerar förvånansvärt bra med lite träning.
Manolito blev vi aldrig riktigt vän med, krävdes nog en hel del tekniknötande för den. Däremot Malin och Honey Honey som var slutet på Malin var riktigt sköna och där körde vi en hel del vändor med.
Hur jobbigt är det att köra Downhill?
Först och främst var det ju varmt, så det var ju en jobbighetsfaktor. Cafét tjänade bra på vätskepåfyllning! Annars så är det ju inte alls speciellt mycket trampande, typ 4 tramptag per åk som vår coach sa. Och ja, det stämmer nog rätt bra – det är ju nedförsbacke hela tiden.
Det som man däremot känner av är ju benen efter en stund. Man står mer eller mindre i squat/benböjs-ställning hela tiden. På en downhillcykel sitter du inte på sadeln. Den är mest bara användbar i liften.
Sen är det händerna som blir slitna. För mig med riktigt små händer är det alltid en utmaning att konstant hålla i ett bromshandtag, eftersom det innebär att jag får sträcka ut fingrarna till max och trycka in tummen i handtaget på andra sidan. Två dagar med det greppet ger lite lätt brännande känsla i handen. Å andra sidan kände jag inte alls av att det gjorde ont inuti händerna, som mitt sällskap gjorde. Där var det nog snarare den eviga vibrationen i handtagen som han kände av. För mig fungerade det bra.
Men ja, du kommer bli svettig av att köra. Men nej, du behöver absolut inte vara någon atlet för att kunna köra downhill.
Downhill en adrenalinkick
Vad du däremot borde gilla är adrenalinkickar, för sådana fick man påväg nedför berget. Vad kommer runt nästa hörn? Kan jag åka ner här? Kommer jag ens klara den här svängen? Jädrar vilken fart – så härligt! Woops, en sten. Ja du fattar. Gillar du lite action, när det går fort, frisk luft och en härlig helg. Boka in Downhill det är superkul – gör det!
Det kommer lite tips kring boende och käk i Järvsö framöver – tills dess kan du läsa förra veckans Yey!
