Nästan som ordspråket Gå över ån efter vatten, så gick jag idag över berget till vatten. Närmare bestämt till Gran Tarajal, grannstaden! Vattnet fanns ju liksom redan här…
Anledningen till att det blev promenad dit istället för pass var denna. När jag gick och la mig igår trodde jag halva huset skulle blåsa bort. På ena sidan ser jag en palm som vickade åt alla håll i vinden och bladen slog. På andra sidan har jag inget fönster men dörren leder ut i en öppen korridor, där ven vinden och blad mot dörren. När jag vaknade i morse var det ingen skillnad. Att då gå upp innan solen stigit över horisonten för att göra yoga utomhus kändes ovärt. Jag ställde om klockan, lyssnade på blåsten och gick upp någon timme senare när solen var framme.
Jag bestämde mig för att det var en bra dag att göra den där utflykten till grannstaden som jag hade tänkte mig. Efter 4 dagar med intensivt tränande var jag lite omotiverad till svettiga träningskläder och pipande instruktörer. En dag där jag genuint fick bestämma själv var lockande. (Ensamvargens time out från egensemestern – ironin… )
Bergen på avstånd – en dag när vattnet låg stilla
Ganska snart efter att jag börjat gå uppför berget funderade jag på hur genomtänkt det var. Den blåsigaste dagen på hela resan och jag går upp på toppen av ett kalt berg. Grattis.
Inga vindmaskiner ”Carolastyle” behövdes uppe på toppen! Vissa bitar fick jag hålla handen för munnen för att kunna andas. Häftigt att naturen har sådana krafter! I det här landskapet behövde man dock inte oroa sig för att få ett träd i huvudet. Några sådana, eller något annat förutom sten, grus och någon 20cm hög torr buske, fanns det inte där uppe.
Efter balanserande över topparna i vinden till andra sidan. Blev det en lugnare rundtur i stan och jag hann kolla på the locals som surfade i hamnen. Där vågorna var stora och sprutade vitt skum upp över trottoarerna.
Sen begav jag mig tillbaka, denna gången via landsvägen till Las Playitas. Men det var inte så mycket bättre det. Man är rätt trött i öronen efter att fått höra vinande runt de i typ 3 timmar. Varken med eller utan hörlurar gjorde någon skillnad!
Tillbaka på hotellet blev det en fin, men inte så värst imponerande Ceasarsallad.
Efter lunch och en mycket välsmakande pinnglass i solen (och vinden) bokade jag en bana i olympiska poolen och nötte crawl i en timme. Så nu har jag fint badräktsbränna på ryggen!
