Ni som hängt med här ett tag vet att den 23 December blivit något slags återkommande datum för pepparkaksbak. Egentligen bara av den simpla anledningen att jag aldrig hinner innan. För December är det alltid tusen järn i elden och saker som ska avslutas.
Det som också stått på agendan flera år, men som vi liksom aldrig kommit till skott med. Det är att göra ett pepparkakshus. I år under pepparkaksbaket så var jag i alla fall förutseende och bakade själva bitarna till pepparkakshuset. Men sen har de ju liksom bara blivit liggandes i köket. De har i och för sig spridit en härlig doft i huset. Men också skapat lite dåligt samvete för att de varit just bitar och inte ett hus.
Men skam den som ger sig. Jag är ju en stark förespråkare av att inte julstressa och det är här ju på något sätt resultatet av det. Den 6 Januari – pepparkakshuset stod färdigt.
En bränd tumme senare, inventering av godisskåpet och med assistans från sambon så stod det redo. Det kommer troligen inte vinna några arkitektpriser, men visst ser man väl vad det är ändå?
Jag hann ju i alla fall få upp pepparkakshuset innan det var tjugondagknut och det är ju alltid något! Tillskillnad från många som verkar tycka att man ska städa bort julen så fort det bara går så tycker jag om att ha den kvar runt mig. Den liksom gör att den där stillheten som julen tar med sig finns kvar ett tag till.
Julgranen lyser fortfarande fint här hemma. Det nu mer ihopsatta pepparkakshuset sprider en underbart lukt i huset. Att dessutom snön har lagt sig utan för dörren gör bara stämningen mer komplett. Jag uppskattar att få komma in i någon försenad julbubbla när man kommer hem från jobbet. För visst har vi kickat igång 2017, men lite mys har ingen dött av!
Hur gör du, städar du ut julen så fort du bara kan? Tell me!
1