En höstdag åkte jag från en jobbkonferens på Värmdö, över Rindö, hem till Täby och konstaterad lyckan av att bo vid vattnet. Jag har alltid haft en förkärlek för vattnet – vatten, jag känner mig lycklig där. Doften, ljuden, i bästa fall saltstänken, luften, ja det mesta är underbart kring vattnet.
Hur ljuset glittrar i vågorna, hur molnen dansar över horisonten och hur en fiskebåt puttrar över fjärden. Eller kontrasten när vita gäss slås över stenarna, vågorna stänker över kanten och vinden viner i håret.
Lugnet som infinner sig i själen när man sitter med fötterna över kajkanten och lyssnar på havet.
Stockholm må vara en storstad, men den är vacker, oavsett om det är vår, som idag eller höst som när de här bilderna togs.
Att kunna ta en gratisfärja hem med bilen efter konferensen och njuta av solen i ansiktet är det inte alla storstäder som kan erbjuda.
Att speja in mot Vaxholm och veta att man har en kvart hem men känner att man befinner sig vid kusten.
Det är en fin stad Stockholm. Många som är uppväxta här pratar båtar och skärgård, jag hänger inte med. Jag förstår inte babord och styrbord, rätt segel eller att lägga till i en naturhamn och lyssna på sjörapporten (eller vänta… det kanske bara är sällskapsresan ;). 
Men jag förstår att Stockholm är en sommarstad. Att det är underbart att strosa runt i Vaxholm, att det är härligt att ta ett glas rosé vid strömmen eller promenera runt en av alla sjöar som verkar finnas runt varje hörn i den här staden.
Men så länge det finns vatten så är jag lycklig!
0