Glammigt med res-jobb, eller?

Hej!

Idag är jag tillbaka till verkligheten. Igår var en riktigt lång arbetsdag, eller vad sägs om sisådär 20 timmar? Klockan ringde 03.45 och det känns verkligen som att gå upp mitt i natten. (När går ens gränsen mellan att gå upp sent – som klockan 02.00 till exempel, eller gå upp tidigt som klockan 05 till exempel?).

Ungefär 04.15 rullade jag ut från utfarten, i kolmörkret, knappt så jag hittade vägen utan att köra in i stenarna vid sidan av. Sen blev det full fräs på stolsvärmen och sippa kaffe ur termosmuggen. Det braiga med att åka sjukt tidigt var att trafiken var inte ens att tala om, det var typ tomt på vägen, på motorvägen och nästan inga bilar alls ens inne i Stockholm. Så med bra flyt var jag framme på Bromma redan klockan 06.

Bryssel

Drygt två timmars flight till Bryssel väntade, så efter boarding och lite förseningar (när är det inte det liksom!) så landade vi strax innan 10 i Bryssel.

Man kan tycka att det är glammigt med ett res-jobb, men det låter faktiskt väldigt mycket bättre på pappret ibland. Mitt besök till ”Bryssel” innefattade nämligen inte ett enda steg utanför Bryssels flygplats. Vi hade nämligen mötet i ett konferenscenter ovanpå terminalen.

Det var ju på Brysselsflygplats som terrordådet i avgångshallen skedde för inte alls länge sedan. Det märktes helt klart tecken av det. Det första vi mötte efter att vi kommit ut från gate-området var två biffiga män i full militärmundering med stora AK-4:or på magen. De såg lagom tillmötesgående ut när de kom åkandes ner för motsatt rulltrappa från oss. Inte för jag vet vad de skulle gjort om det sprängdes en bomb – skjutit ned den?

Nästa spännande upptäckt fick vi när vi kom in i konferensrummet. Där fick vi nämligen informationen att vi fick logga in på flygplatsens trådlösa nätverk, för deras hade tyvärr sprängts sönder under attacken. Jo tack, känns säkert och bra.

Men – trots det kände jag mig inte speciellt orolig. Jag tror risken att det händer något är större på andra platser. Nu har det hänt i Bryssel, upprepning av samma sak känns väldigt orealistiskt att det ska hända igen. Där är det full bevakning, och dessutom säkerhetskontroller redan ute på gatan. (För att flytta problemet en nivå ut…). Jag tror andra platser med mycket folk lider större risk för attentat än Bryssel.

Nåväl, nu var det jobb och inte attentat vi skulle snacka. Efter möte, möte, möte och åtskilliga koppar kaffe senare (tack Nespresso-maskinen för bra kaffe en dag som denna!) så var det dags att åka hemåt.

Glammigt värre

Jag, Jennie och Sanne var vrålhungriga efter en typisk utlandslunch bestående av suspekta mackor och käkade en mindre kulinarisk burgare, till ett klassiskt flygplats-överpris. Killen bakom disken hade dessutom sin första dag och det var lätt kaos när han glömde pommes, missade beställningar och fick suckar av kollegan. Tyckte lite synd om honom faktiskt.

Väl i gaten stötte jag på en gammal luleå-kompis. Det där klassiska med fel-person-på-fel-plats. Men det var i alla fall riktigt trevligt att snacka lite. Var länge sen sist och jag ser inte mycket lule-folk alls nu för tiden. Sen efter ytterligare lite försening (ja, som vanligt) så bar det i alla fall av hemåt.

Strax innan 22 landade jag åter i Sverige, efter att ha besökt Belgisk-mark men inte sett ett smack av Bryssel. Därefter återstod en bra stund i bilen, åter igen i bäckmörker, innan jag till slut strax innan 24 kunde lägga huvudet på kudden.

Därav en mindre bloggtorka igår – som sagt glammigt med res-jobb, eller?