En tisdag med hörseltest

22 mars, 2016

Dagarna har en tendens att bli väldigt långa just nu. Ser verkligen fram emot några dagars påskledighet. Känner att jag behöver de för att ladda batterierna lite. På torsdag fyller min älskling år och då ska vi fira. Men tydligen inte på vanligt sätt, med tårta, besök från släkten och presentutdelning. När man heter Daniel vill man istället åka till skjutbanan, klättra och käka … faktiskt Apelsinkyckling och inte Tacos! Och eftersom det är hans födelsedag så får han ju så klart välja. Men för mig låter då inte det där som en födelsedag. Men jag ska försöka skämma bort honom så mycket jag kan på födelsedagen. Men först ska jag troligen ladda upp med en tjejfika med Tilda på förmiddagen. Ser redan fram emot det!

Men åter till dagen. Idag var en bättre dag för hörseltest. Skulle ju egentligen gjort det för några veckor sedan, men då blev jag ju superförkyld. Idag var jag i alla fall på Öronkliniken Stockholm och deras Öron, Näsa, Halsmottagning och gjorde hörseltest och träffade en läkare. Först var det ett vanligt hörseltest, ni vet när man sitter i en ljudisolerad bur med hörselkåpor på. Sen fick jag två stycken tryckknappar, en i vardera hand, och så ska man trycka när man hör ljud i öronen – på motsvarande knapp. Alltså jag tycker sådant är så svårt! Jag får liksom prestationsångest och så tänker jag ”nu pep det va?” ”nej det gjorde det nog inte” ”gud nu måste det ha pipit” ”nej, eller?” ”vad länge sen det var det pep nu…” ”nu testar hon ljud jag inte hör va?” ”Alltså det måste varit ett pip där” ”Där var det ett pip” ”Men vänta, är det inte samma intervall mellan ljuden?” ”Det måste var ett pip nu” ”Jag måste höra sämst” ”Där var ett pip””tänk om jag trycker massor och det inte piper”. Ja helt enkelt en väldans massa tankar. Men audionomen verkade få ut en vettig kurva ändå.

Vad som var coolt på hörseltestet var att jag fick göra ett där ljudet transporterades via hörselbenet istället. Så istället för att sätta hörselkåpan över huvudet så sattes det som en liten klutt mot benet bakom örat istället, och så transporteras ljud in via det. Riktigt coolt. Fördelen där är att man kan kolla om hörselnedsättningen beror på att ljudet inte kommer fram till hörselmembranen som de ska, t.ex. för trånga passager. I detta fall hörde jag väldigt lika både med hörlurar och med ”benlurar” och dessutom väldigt samma på båda öronen. Så inget nytt under solen där.

Läkaren konstaterade att ja, jag har en väldigt speciell kurva. Min  hörselkurva ser ut som ett framåt tippat liggande S. Där svackan är bak i bastonerna (de mörka tonerna) och jag faktiskt hör riktigt bra när det kommer till diskanten (de ljusa tonerna). Medans ”en vanlig” hörselnedsättning, som t.ex. många gamla har är precis tvärt om – där man hör okej i basen, men dåligt på diskanten. Hör man bra i diskanten, som jag, kan man ofta kompensera för att man hör dåligt i de mörkare tonerna. Tror det var så att många vokaler ligger i diskanten och hör man de så kan man ofta få ihop en mening trots att delar av den faller bort.

Då jag inte märkt någon tydlig skillnad i hörseln på senare tid, utan bara börjat reflektera lite kring det så tror de inte att det ligger något annat bakom hörselnedsättningen som jag nu konstaterats ha. Det känns ju bra det i och för sig! Om det nu inte hade vart något som varit enkelt att göra något åt – det hade ju varit trevligt. Det de däremot tror är att det är en medfödd hörselnedsättning, och de tyckte att det var lite underligt att ingen observerat detta tills nu. Det kan jag ju faktiskt hålla med om. Borde det inte ingå hörselprov i skolan? Om man föds med ett hörselproblem så har man ju liksom aldrig hört på något annat sätt och kan ju således inte tala om att man ”hör dåligt” då man ju ”hör som man ska”. Därför borde ju sådana tester göras. Det har man ju då uppenbarligen inte gjort på mig i alla fall – mig veterligen. Förslaget för att göra det lättare för mig att uppfatta mörkare toner, är att pröva hörapparat, på båda öronen. Yey, känns så 27åring style. Håller ni inte med? ;)

Jag tänker så här. Nej det är inte snyggt med en stor fet hörapparat. Men om en hörapparat nu får mig att bättre hänga med i samtalen så bör ju det väga upp nackdelarna. Jag kommer dessutom hellre betala lite mer för en snygg, liten, diskret och please inte en bakom örat, verkar sjukt irriterande. Så jag har nu mailat Audionomen som testade min hörsel och frågat hur vi går vidare. Landstinget eller privat är ju en aktuell fråga. Snabbt, smidigt och snyggt känns som huvud argumenten för mig. Jag tänker i alla fall testa. Är det skit går jag väl tillbaka till att höra som jag gör nu. Har ju klarat mig på det i 27 år så kan väl klara mig 27 till!

Hörseltest Öron Näsa Hals Öronkliniken Stockholm

 

0

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Mathilda Lindersson 23 mars, 2016 at 06:38

    Vad sägs om att byta plats på siffrorna i din ålder? ;)

  • Reply Daysbyju 23 mars, 2016 at 14:51

    82 – jaa, det börjar faktiskt kännas lite så! Hoppas jag har bra pension ;)

    • Reply Daysbyju 23 mars, 2016 at 14:52

      Eller vänta – jag är 72, yes blev precis tio år yngre ;)

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.