Åtta timmar resa för några dagar i Dublin – låter ovärt! Mammas, och de flestas, reaktion på helgens resa. Men nu var jag ju oavsett tvungen att ta mig hit, för eller senare. Dublin alltså, gårdagens destination. Och helgens häng. Innan jobb vankas måndag-tisdag. (Föreläsningar och studiebesök på Google – Yey!)
Men, visst flygplatser är stressande. Mycket folk, upp och nerpackande av saker. Hålla ordning på grejer. Släpa på grejer. Oroa sig för att väskor inte ska komma fram.
Och just det – frågade vid incheckningen på Arlanda om det var okej att jag hade bestick i handbagaget och ja, det var ingen fara. Great.
Fastnar sedan säkerhetskontrollen på Heathrow, efter att jag dessutom fick göra full-body-scan. Att detta dessutom hände mitt i shiftbytet och alla prylar och folk var överallt gjorde ju inte saken bättre. Känns sådär säker när passet är på ena sidan med plånboken och du själv på andra sidan säkerhetskontrollen, och sedan andra väskan på något specialspår där det inte är några människor. Till sist ville de i alla fall kolla igenom ryggsäcken och undrade ”do you have any sharp items” well, ja bestick. ”You have a knife?!” Alltså, ja men… det låter ju så drastiskt när du säger det. ”They told me I could bring it in Stockholm, and it was British Airways” – ”Well in London you can’t!!!!” Nej, nej, släng den då. Sån tur var låg den ju med frukt och en gaffel och sked så hon beslagtog den bara och släpte iväg mig. Kändes som att det var tur att jag inte hette Mohammed….
Förstod sedan vad folk menade med att undvika Heathrow. Fredagkväll och byte var rätt stökigt. Sjukt mycket människor och 411 pass och säkerhetskontroller (på Arlanda, Heathrow och i Dublin multipla gånger…) Och så var det sjukt mycket folk.
Lugnade nerverna (från någon slags social fobi med för mycket folk!) med saker jag kände igen från UK tiden och som England gör bra! Walkers shortbread och Aero bubbelmintchoklad (mamma- jag spillde visst på vita skjortan….)
Sen väntade jag på boarding vid gaten.
Hittade tillslut fram till Dublin. Gav till ett glädjetjut när väskan visade sig ha klarat transfern på Heathrow och gav mig iväg för att hitta en buss att ta mig till stan med.
Hittade rätt, blev tillfrågad om jag var en local, well no, och hittade hotellet.
Checkade in och gick ner och beställde en hej dundrans väl-dressad (?!) Ceasarsallad med grym grillad kyckling och troligen lika många kalorier som en mindre hamburgertallrik. Men go var den! Drack en öl och pustade ut.
Trots många byten, osäkra ”nästa transportsteg” och ingen att dela det med så var jag ändå rätt nöjd med resan. Som jag brukar vara. Väl på planet infinner sig liksom ett lugn som jag har svårt att hitta någon annanstans. För du kan fysiskt inte gå någonstans. Icke. Det går inte. Så det är bara att enjoya sina timmar och till exempel läsa en bok.
Från jobbet har jag fått denna. Detta är Lean. Som jag igår hann läsa från pärm till pärm. 
För att vara en informativ bok så var den väldigt lättläst och intressant! Riktigt bra bok som rekommenderas om du arbetar eller är intresserad av Lean. Så jah lyckades få en hel del gjort på mina timmar på planen. Så jag var rätt nöjd med resan. Men ja, får jag välja blir det nog via Köpenhamn eller så nästa gång.
Hörde också att British Airways personal strejkande, well enda gången jag inte åker SAS och det såklart inte är SAS-personal som strejkar. Jaja, förhoppningsvis slutar de till på tisdag.
0